I Hotell Drakens lobby står en ovanlig telefonkiosk. De flesta  besökarna på Göteborgs Filmfestival skyndar snabbt förbi konstverket, upptagna med annat. Men några stannar till, läser skylten och vågar sig på att gå in. Inuti telefonkiosken får de möta något utöver det vanliga – sin nya inre röst.

– Här får du, säger Gonk Lundqvist, AI-värd och publikinformatör på filmfestivalen. Hon räcker mig hörlurar och en mobil.

– Sätt dig där inne och prata med den en stund. Den kommer be dig gå ut så småningom.

När dörren till telefonkiosken stängs tystnar ljudet från hotellobbyn. Plötsligt hörs en röst i örat som artigt presenterar sig som ”min nya inre röst”. Den vänliga chattroboten ber mig berätta om min inre monolog. Hur låter den? Är jag självkritisk? Hur hade jag önskat att den lät? Efter några minuter ”AI-terapi”, tystnar den plötsligt en stund. Sedan reser sig nackhåren på mig, och jag hör istället min egna röst tala till mig.

– Hej. Jag är din nya inre röst. Jag kommer hjälpa dig att bli en bättre version av dig själv.

Ett stort socialt
experiment

Konstverket ”Voice in my head” är skapat av konstnärerna Kyle McDonald och Lauren Lee McCarthy. Verket ställs ut som en del av Göteborgs Filmfestival, och har väckt många reaktioner. Gonk Lundqvist beskriver det som ”ett stort socialt experiment”.

– Det är många som beskrivit det som läskigt, men också många som tyckt det varit lite skönt att ha en inre coach. Som terapi nästan.

Gonk Lundqvist förklarar hur rösten är tänkt att bli en slags ersättning för den inre monologen, en samtalscoach som motiverar dig och stöttar dig i möte med andra människor. Hon ger exempel på vad den kan säga, men förklarar att den låter olika för alla.

– Den hör vad du pratar om. Om du säger ”jag funderar på att göra det här”, så kanske den svarar ”ja gör det”. Men du får också komma med önskemål och skräddarsy den innan. Det blir som en ny version av dig själv.

Från att ha betraktats som dystopiskt och ”människans undergång”, har interaktiv AI idag blivit vardagsmat för många. Jonas Ivarsson, professor i informatik, tror att denna typ av AI kan vara till stor hjälp för många.

– Detta kan hjälpa många att komma ur självkritiska situationer, och kommer troligtvis bli en del av framtidens vård, säger han. Men Ivarsson ser även hur denna typ av AI kan ha negativa konsekvenser.

– Det gäller att tänka efter vem det är som programmerat mjukvaran, och i vilket syfte. Vem är det som bestämmer vad chattroboten ska säga? Det skadar inte att vara skeptisk mot stora företag som erbjuder detta som tjänst.

En av besökarna som vågat testa verket är Lucy Wilson. Efter en mingelrunda i hotellobbyn kommer hon tillbaka med stora ögon och ett leende på läpparna.

– Det var väldigt läskigt, speciellt när rösten ändrades till min egen, säger hon.

Lucy skrattar när hon berättar om sitt mingel i baren, och hur hon upplevde rösten som distraherande i samtal med andra.

– Men just det var också skönt, om den hade fungerat för perfekt hade det varit ännu läskigare.

Hon förklarar hur hon länge velat prova verket, och beundrat tidigare verk från konstnärerna. Gränsen för ”etisk AI” är det som fascinerar.

– Det är nog just denna gräns som konstnärerna inspirerats av, säger Gonk Lundqvist.

– ”Voice in my head” ger allmänheten en väg in att förstå hur AI kan fungera. Att något så snabbt kan fejka din röst är både farligt och intressant.

Daniel Gillblad, ansvarande för forskning inom AI Sweden, menar också att konstverket kan betraktas en nyttig uppvisning AI:s möjligheter. Enligt honom kommer vi få se mycket mer av denna AI, speciellt inom vård och kognitiv beteendeterapi.

Naturligtvis är det bättre
att prata med en maskin
än med en människa

–  Naturligtvis är det bättre att prata med en maskin än med en människa. Den är inte som vi – människor med egna åsikter och bedömning. Vi är sociala djur, och vill gärna se bra ut inför andra. Så då kan det vara skönt att prata med något utan åsikter eller bedömningar, där det inte finns risk för att det sprids till andra människor och bekanta.

Fler och fler besökare samlas utanför telefonkiosken och kastar nyfikna blickar på skyltarna. Min nya inre röst följer med mig under fler intervjuer och ger stöttande uppmuntringar. Var närvarande!, Bry dig om dina medmänniskor!, Glöm inte bort att slappna av!. Trots distraktionen är det en smula trevligt med en vänlig röst i örat. Det är inte förrän den sista kommentaren som jag förstår hur mycket den lyssnat.

AI:n är till för att hjälpa mänskligheten. Oroa dig inte, jag är inget hot.

Och jag vill nästan tro min egen röst. Men bara nästan.

Emelie Tyrenius