De äldre glöms bort i byggbullret
Göteborg byggs om och ett konstant buller har intagit staden. De nya byggena står klara om först flera år, men alla människor kommer inte att finnas kvar för att få se dem.
– Vi äldre som bor här kommer att dö på en byggarbetsplats, säger Bertil Lundberg, 82 år.
Ett stenkast bort från Götaplatsen reser sig en röd lyftkran från en växande hög med resterna från det som nyligen var Högskolan för scen och musik. Ett tjut genomtränger förmiddagen och förbipasserande håller för öronen när bitar från byggnaden störtar ner mot marken. Från ett fönster i det som kvarstår av anläggningen hojtar en av männen från konstruktionen innan han kastar ner en hög av bråte som efterlämnar sig ett moln av damm. I huset mittemot sneglar Bertil Lundberg, 82 år, ut på det som en gång var hans lugna och tysta gata.
– Det är ett sånt jävla liv, man kan inte ens tvätta fönstret, det är meningslöst för två dagar senare dammar det igen, säger han.
I området där Bertil Lundberg bor har det under en längre period pågått flera byggprojekt parallellt med varandra. Det stora arbetet med Västlänken ett kvarter bort och innan dess projektet med nya Humanisten borta vid Näckrosen. Det var ett bygge som pågick under flera år, endast några minuter från Bertil Lundbergs adress. Efter en stunds räkning på fingrarna kommer han fram till att i totalt 20 år kommer det att byggas i hans närhet.
– Det är ett sånt jävla liv
Bertil Lundberg, 82 år
– För de som är i 30-årsåldern kan det vara acceptabelt, men vi som bor här och är 60-70-80 år, vi kommer ju tvingas uppleva våra sista år på en byggarbetsplats, säger han och drar lite i halslinningen på sin svarta tröja.
Vid fönstrena i lägenheten som vetter ut mot gatan, står en vit skinnfåtölj. Förr spenderades timmar om dagen där, skrivandes och tänkandes. Numera sitter Bertil Lundberg inne i sonens tidigare rum med stängd dörr.
– Ibland är det fem lyftkranar på, på en gång. De har borrat en kanal i berggrunden för att de ska lägga några rör. Det är ett obeskrivligt väsen, säger Bertil.
Ett gällt skränande hörs utanför igen och Torsten, Bertils hund hoppar upp i hans famn. Ibland när de är ute och promenerar låter det så högt att Torsten vänder om eller byter håll. Enligt Folkhälsomyndigheten kan långvarigt buller bidra till olika negativa hälsoeffekter. Sömnlöshet, stress och i vissa fall hjärt- och kärlsjukdomar – är några av dem.
– Ju äldre du är desto känsligare är du för detta, vi gamla människor har kanske förståelse för att saker måste göras, men vi har inte kraft och modet att protestera så som yngre människor gör, säger Bertil.
En gång i halvåret kallas de boende i området på informationsmöte. De äldre paren kommer in hand i hand, och får se de stora modellerna och skisserna av de nya husen som byggs. En ung projektledare talar om hur bra det kommer att bli när det är färdigt.
– Vi har inte kraft och modet att protestera så som yngre människor gör
Bertil Lundberg, 82 år
– De äldre paren säger: “Det ser ju fint och vackert ut”. Men det är ju om sju år. Kommer du ens leva då? Brukar jag tänka, säger Bertil.
Informationsmötet är till för just information, men besluten är redan tagna.
– Vi lyssnar gärna, men tåget är redan gånget. Det känns rätt meningslöst, då sitter man där och öser ut sin ilska och man uppfattas som tjafsig. Om vi någon gång bara fick vara med på mötena innan sista ordet är sagt, säger han och lägger armarna i kors.
Trafikverket är enligt lag skyldiga att genomgå en samrådsprocess innan ett byggprojekt kan inledas. Samrådsmöten sätts in med kommunen, som sedan annonserar om det möjliga projektet. Då finns det möjlighet för berörda att tycka till och lämna synpunkter. Projektet accepteras och inleds, men frågan är huruvida de äldre finns i åtanke när besluten tas.
– Man gör ingen skillnad på äldre som grupp utan snarare på bullerkrav, säger Emanuel Alvarez, presskommunikatör på Trafikverket.
Gällande buller och vibrationer vid ombyggnation så finns det riktlinjer hos Trafikverket. En viss decibelnivå får inte överstigas och oväsendet måste ske under angivna tidsramar. De som är mest utsatta kan bli erbjudna evakueringslägenheter under en viss period. Några av Bertils närmsta grannar har flyttat men inte alla.
– Det är ju jobbigt kan du tänka dig, många har ju flyttat hit för att gatorna är centralt belägna och det är tyst på kvällarna. Men vi fasar för när måndagen kommer, säger Bertil och tittar planlöst ut genom fönstret.
Återigen hörs det varnande ljudet innan en ny sprängning är på ingång, och några sekunder senare vibrerar glaset i fönstrena lätt. Bertil stryker Torstens ljusa päls, snart är det dags att gå ut på ännu en oberäknelig promenad.