De har scenpoesin som mötesplats
Tre minuter. En mikrofon. Och en publik att imponera på. Spoken word är en konstform som under de senaste åren blivit allt mer populär. Det märks när föreningen Göteborgs Poetry Slam arrangerar öppna scener på Folkteatern.
Folk står längs väggarna, en del sitter i trappan för att antalet stolar inte räcker till, andra tränger ihop sig i sofforna längst bak. Poeterna kliver upp på scenen när deras namn ropas upp. En läser om barndomsminnen. En pratar om rädslan av att hamna på ett demensboende. En annan läser om sin vän som har gått bort. Det är en av Göteborgs Poetry Slams-kvällar på Folkteatern och orden fyller rummet, bryter den kompakta tystnaden.
Två timmar tidigare. Ljud- och ljusteknikern springer mellan scenen och kontrollrummet; han rattar på knappar, fixar med sladdar och justerar ljuset. Bredvid scenen står en praktikant och stapplar dricksglas på ett högt bord.
– De här klotlamporna lyser så konstigt, säger Olivia Bergdahl och pekar upp mot taket. Hon är ansvarig för spoken word-kvällarna och sitter just nu vid ett av borden bredvid scenen och planerar kvällens upplägg.
– Är det här bättre? Ljud- och ljusteknikern lutar huvudet ut från kontrollrummet.
Affischerna som hänger på väggarna dränks i ett rött ljus. De visar pjäser som har eller har haft premiär. På en av dem står det: “Skriver jag sjunker jag inte”. Ett citat som rimmar bra med kvällens arrangemang.
“Vi har byggt upp något här som gör att det kommer folk”
Olivia Bergdahl
Spoken word är en genre som går ut på att framföra texter på scen. Till skillnad från den traditionella poesin är den oftast förknippad med en tydlig rytm och rim. Olivia Bergdahl, som själv har varit aktiv inom spoken word, tycker att den fria formen lockar.
– Det går att använda många olika stilar och uttryck. Det krävs inte så mycket eftertanke eller referenser som i den mer traditionella poesin.
För fyra år sedan kom den öppna scenen till Folkteatern, men spoken word har funnits i Göteborg i närmare 30 år. Sedan början av 2000-talet har man arrangerat tävlingar, även kallat poetry slam, och uttagningar till SM. Staden är en av de äldsta i Sverige med regelbundna kval. I hela 22 år har man skickat poeter till final.
– Vi har byggt upp något här som gör att det kommer folk, och att det framför allt är väldigt många poeter som också är återkommande, säger Olivia.
Under året anordnas fyra deltävlingar, där åtta poeter tävlar mot varandra i varje deltävling. Vem som helst kan ställa upp och tävlingen lockar många.
– Så det gäller att vara snabb då listan fylls på, säger hon och förklarar att behovet av en öppen scen kom av tävlingarna och att även den brukar locka många hit.
Så även i kväll. När klockan är 18:30 kliver Olivia upp på scenen. I foajen sitter nu uppemot ett hundratal personer och värmen stiger snabbt.
– Vi kanske ska dra igång det här. Vem som helst får läsa vad som helst. Om någon vill läsa Stig Dagerman tänker jag inte protestera, säger hon i mikrofonen.
Publiken skrattar. Applåderna når sin kulmen. Nervositeten finns där under ytan.
Det är ett stort gäng som lyssnar och hejar på en
Stella Rydholm Thal
Stella Rydholm Thal, 19, är en av dem som brukar komma hit, både som åhörare och för att själv läsa på den öppna scenen. Det här är tredje gången hon ska framföra en dikt.
– När jag kliver upp på scenen är det ett sorts ventilerande. Jag tänker på vilken dikt jag ska läsa och vill helst få det överstökat så snabbt som möjligt.
Strålkastarna riktar sitt skarpa ljus mot scenen och högtalarna ger ifrån sig ett lätt sprakande.
– Vad händer när två människor öppnar sina hjärtan för varandra? Jag stod tyst en stund, de blir bättre och jag tror fortfarande på det.
Stella läser en dikt som heter “Millimetern av trygghet”, som handlar om vad som är viktigt i en relation. Trots nervositeten finner hon motivation i att gå upp på scen.
– Det är ett fint sätt att dela med sig av personliga tankar och så är det ett stort gäng som lyssnar och hejar på en.
I dag har föreningen rekordmånga medlemmar, bara under det senaste året tillkom uppemot 200 personer. Intresset av spoken word tycks även vara utbrett i staden. Det finns i dag fem stycken poesiföreningar i Göteborg som regelbundet arrangerar öppna scener. Olivia tror att scenpoesi i allmänhet har fått en starkare roll i samhället, inte minst när man tittar på antalet orter som under de senaste åren varit med i SM-finalen i poetry slam, där det som högst ett år var 20 orter.
Hon nämner också poesitävlingen “Ortens bästa poet”, som startades 2015 av föreningen Förenade förorter. Den har sin utgångspunkt i spoken word och fick stor uppmärksamhet redan första året. När föreningen Göteborgs Poetry Slam bildades året därpå var det en skjuts in i själva konstformen, berättar hon.
Men den största anledningen till att folk söker sig hit beror på sammanhanget, att man får komma till en plats med andra skrivande människor.
– Man kan bli någon på ett väldigt enkelt sätt, här får man både ge och ta. Sen är stämningen väldigt tillåtande och publiken är bra på att känna av, säger Olivia.
När klockan är tjugo minuter i nio kliver den sista poeten upp på scen. Han har blicken vänd nedåt när han går fram till mikrofonen där han plockar upp sina papper ur jeansens bakficka. Sedan börjar han:
– Det bästa sättet att använda min röst är att skriva och göra det jag gör just nu.
Han tittar upp, möter publikens fulla uppmärksamhet, som i det här fallet också fungerar som en applåd.
I poetry slam har varje person tre minuter och tio sekunder på sig att läsa en dikt, och ingen rekvisita är tillåten. Det är tre jurygrupper, tagna ur publiken, som sätter poäng mellan noll till tio. Man använder sig av utslagning, vilket innebär att den poet som får lägst poäng åker ut efter första omgången. De resterande går vidare till nästa omgång och får läsa ännu en dikt fram till att det slutligen är en kvar.
Text och foto: Lisa Lindberg