MUSEET SOM HÅLLER HIMMELRIKET LEVANDE
Raketost, idolbilder på Elvis och en spruta med nervgiftet DDT.
I Kortedala museum visas ett tidstypiskt hushåll från 1950- och 60-talet upp.
Varje söndag klockan 12 är man välkommen till lägenheten där tiden står stilla.
Utanför fönstret leker barn på lekplatsen. Några åker på elsparkcyklar, andra jagar en fotboll. I händerna har de sina mobiltelefoner. Utomhus är det vår och året är 2023. Men innanför fönstret befinner vi oss över ett halvt århundrade tillbaka i tiden. Intill soffan står en mintgrön kobratelefon, i barnrummet en svart fladdermusfåtölj och i köksskåpen Gustavsbergs-porslin. I vardagsrummets hörn står en Philips-tv med jalusidörrar, som på den tiden kostade tio månadshyror.
Vi befinner oss på Kortedala museum: lägenheten med över 1700 föremål från 1950- och 60-talet.
FOLKHEMSEPOKEN
1928 höll den socialdemokratiske statsministern Per Albin Hansson det så kallade Folkhemstalet. Där adresserades samhällets ojämlikheter. Han sa bland annat:
– Medan några bo i palats betraktar många det som en lycka om de får bo kvar i sina kolonistugor även under den kalla vintern.
Per Albin Hansson.
1946, efter långa utredningar och andra världskrigets slut, påbörjades bygget av det svenska folkhemmet. Vi skulle få högre levnadsstandard. Ett rum och kök med utedass på gården skulle inte längre vara norm. Det räknades ut att en familj med två föräldrar och tre barn får plats i två rum och kök och toaletterna flyttades in. Hyran skulle motsvara 20 procent av en industriarbetares månadslön. Köket designades utifrån att en svensk hemmafru på 164 centimeter skulle behöva ta så få steg som möjligt.
Den sjunde november 1953 flyttade den första personen in i Kortedala. Lägenheterna hade kommunalt utvalda gråa tapeter och behövde möbleras.
– 50-talet kallas ibland för det ”gråa decenniet”. Men det var samtidigt väldigt ljust. De gamla svartbetsade ekmöblerna byttes ut mot ljus teak och de nya fönstren var stora, säger Lars Persson, 77, ordförande i museiföreningen.
Lars tycker att det är något visst med storleken på möblerna i förhållande till takhöjden. Det som tidigare varit fyrkantigt blev sextantformat eller lite ovalt. Formen blev fri.
MUSEETS FÖDELSE
Kerstin Gunnemark, 69, arbetade som etnolog för Statens råd för byggnadsforskning på 1980-talet. Då kartlade hon Kortedala för att utröna vad kvinnorna tyckte om lägenheterna som anpassats efter dem. Två generationer av hemmafruar, från 1950- och 1980-talet, intervjuades och det framkom att de upplevt flytten till stadsdelen som himmelriket.
– Det är viktigt att komma ihåg att folk älskade att de fått eget badrum. Att de fått centralvärme i stället för att bränna fotogen. Den elektriska spisen, kylskåpet, parkettgolvet och fasta garderober. Det var paradiset, säger Kerstin Gunnemark, suppleant i Kortedala museiförening och professor emerita på Göteborgs universitet.
Från hemmafruarna kom idén att starta ett museum. De bildade föreningen Kvinnor i Kortedala och ur den föreningen kom Kortedala museiförening 1994. Året därpå öppnade Kortedala museum.
NOSTALGI, INVESTERING & ESTETIK
Det klirrar i dörrklockan i butiken på andra långgatan. En skäggig man med hund kommer in.
– Jag har alla seriealbum med Tintin på originalspråk. Är du varit intresserad av dem?
– Ja, det är jag absolut intresserad av, säger Richard Borgström, 57, ägare av second hand-butiken Plastac Retro. Han fortsätter:
– De är riktigt roliga.
– Ja, men de har tagit sig en del frihet i den svenska översättningen, jag föredrar det franska originalet mer, säger den skäggige kunden.
Inuti butiken finns det föremål från olika världsdelar och epoker. I taket hänger en Arne Jacobsen-lampa. På vägghyllor står det Stig Lindberg-porslin. I mitten av lokalen står ett Wegner-bord i teak värderat till ungefär 15 000 kronor. Föremål från 1950- och 60-talet är eftertraktade och köparna har utbildat sig. De senaste 20 åren har de lägsta priserna halverats medan de högsta priserna fyrdubblats.
– Det finns tre anledningar att köpa retromöbler: nostalgi, investering eller estetik, säger Richard Borgström.
– Vi har aldrig levt i en så nostalgisk tid som nu. Och det har vi gjort i 20 år. Vi är nästan nostalgiska över nostalgi.
Han menar att Sverige kom ut ur andra världskriget som en av världens starkaste ekonomier med intakta produktionskedjor. Vårt hantverk och design kunde då växa sig starkt. Därför finns så mycket högkvalitativa och välbevarade svenska antikviteter. Men för att ett föremål ska värderas högt idag behöver man veta vem designern är.
– Ett objekt måste också vara en representant för sin tid, inte bara vara från en viss tidsepok.
Richard Borgström, 57.
28 ÅR SENARE
När Kortedala museum öppnade tänkte Kerstin Gunnemark att det vore bra om det håller i fem år. Nu har det varit öppet i 28 år, haft mer än 44 000 besökare och till hösten ska museet spela en central roll i Kortedalas sjuttioårs-jubileum. Det är det första museet i Europa som visar hur arbetarklass och lägre medelklass levde 1955–1965.
De som bemannar museet är inte nödvändigtvis experter på historia. De arbetar ideellt och i linje med föreningens demokratiska struktur.
– Om du inte kan något om Stig Lindberg så säg inget om honom, utan berätta om dig själv i stället. Det fungerar. Andra museum har manus till sina guider. Vi har mer av ett utbyte med besökarna. Ibland är det de som lär oss. Det är ett levande museum.
Kerstin Gunnemark, 69.