Vardagsvandrarna traskar vidare
Det som var tänkt att bli fågelutflykter för ungdomar, blev istället torsdagsvandringar för seniorer. Efter 640 utflykter fortsätter vardagsvandrarna att fågelskåda sig runt omkring Göteborg. Denna gång bär det av till Sandsjöbacka vid Lindome, i hopp om att få se trädlärka och trana.
Solen letar sig genom det tunna molntäcket. Nattens frost ligger kvar på marken. Fem korpar flyger runt på himlen och kraxar mot varandra. På parkeringen i en glänta står trettiotre personer med kikare och ryggsäckar. De hälsar glatt på varandra och pratar om fåglar de sett, resor de varit på och om livet.
Det är torsdag, och vardagsvandrarna ska på utflykt runt Bräckan, en ljunghed i de centrala delarna av Sandsjöbacka naturreservat.
Inifrån skogen hörs ett distinkt och entonigt läte.
– Hör ni vad är som låter, frågar Lars Hellman, ledaren för dagens vandring. Gruppen lyssnar noga. Ingen säger något. Ledaren får själv komma med svaret:
– Det är en sjungande nötväcka.
När alla lyssnat klart på fågeln frågar han vad gruppen tror sig få se idag. Arter som trädlärka och trana nämns.
– Ja, och kanske någon tidig dubbeltrast, säger Lars Hellman
Vardagsvandrarna är en sektion inom Göteborgs Ornitologiska Förening, som varje torsdag gör utflykter till olika naturområden i Göteborgsområdet. Det hela började 2008, när några medlemmar i föreningen ville anordna mer regelbundna utflykter. Tanken var först att starta en ungdomsverksamhet, men det fanns för få ungdomar i föreningen.
– Så det gled över till seniorverksamhet istället, säger Stig Fredriksson, som är en av de drivande personerna bakom vardagsvandrarna.
De började ha vandringar varannan torsdag, men det blev så småningom varje vecka.
Majoriteten av fågelskådare är i den högre medelåldern eller äldre. Hos Birdlife Sverige, Sveriges nationella fågelförening, är medianåldern hos medlemmarna cirka 69 år.
Det biter i kinderna från den tilltagande vinden när gruppen lämnat skogen och kommer upp på ljungheden. Spår av snö ligger här och var i landskapet. Deltagarna stannar upp och tittar ut över markerna. I nordost tornar Landvetters kontrolltorn, och i syd stiger röken från Ringhals kärnkraftverk. Det brummar lågt från E20. Tubkikare ställs upp mot våtmarken på spaning efter trana. En strid ström av gäss och rovfåglar flyger mot norr.
Gruppen skymtar en parkbänk längre upp på heden och frågar Lars Hellman om det är dags för fika. han ber dem att ge sig till tåls.
– Det kommer komma fler bänkar längre fram, säger Lars Hellman.
En bit bort i trädtoppshöjd, flyger någon litet. En brun fågel med en rest tofs och kort stjärt.
–Trädlärka, utbrister en deltagare.
Tubkikare och handkikare vänds i riktning mot ropet. Försöker lokalisera var fågeln är någonstans. Upptäckaren ser den gå ner bakom en bänk, och gruppen rör sig försiktigt mot den med kikarna redo. Efter några meter lyfter fågeln och flyger lågt över allas huvuden.
En till.
En till.
Och slutligen en till.
För Stig Fredriksson är det roligaste med att anordna utflykterna att det blir som en vandrande studiecirkel.
– Man fyller en funktion. Samtidigt får man en bekräftelse på att det man själv håller på med är ganska trevligt, säger han.
En av deltagarna berättar att hon började följa med vardagsvandringarna sedan några år, då hon gick i pension.
– Det är kul att få utforska fågellokaler runt Göteborg tillsammans med likasinnade, säger hon.
Man fyller en funktion
Stig Fredriksson
Fågelintresset har under de senaste åren vuxit, med anledning av pandemin. Hos Birdlife Sverige ökade antalet medlemmar från 16 582 år 2019 till 16 982 år 2020. Även på regional nivå märktes detta av. Vardagsvandringarna var inget undantag. Allt fler ville vara med på torsdagsvandringarna. Stig Fredriksson ser även att fler är ute i naturen runt Göteborg.
– Man kunde se det i Slottsskogen och på Stora Amundön. Det var mycket folk ute och gick, som behövde komma ut, säger han.
– Nu får vi spana efter bänkar och bord, säger Lars Hellman.
Gruppen tar sig över en stenmur, där de hittar en bänk med skydd från vinden. Termosar och mackor packas upp. Samtalsämnena byter av varandra.
–Tranor, tre stycken, över kullen där borta!
Med muggar och halvätna mackor reser sig alla upp. Mycket riktigt: tre stycken cirklar sakta mot norr, och följs av hela gruppen tills de försvinner bakom trädkronorna i norr.
När fikat är uppätet och termosarna tomma är det dags att gå ner till skogen igen. Efter att ha tagit sig ner på leriga stigar och blöta klippor kommer de fram till Sandsjön för att spana efter sjöfågel. I vakarna samsas olika änder. De fortsätter längs med sjön och är sedan tillbaka till parkeringen igen. Gruppen tackar Lars Hellman för guidningen och säger hejdå för denna gången.
Det här blev vandring nummer 641.
Med mindre än ett år kvar tills är den tusende vandringen, finns det för tillfället inget extra planerat för denna utflykt.
– Vi planerar inte så mycket, vi bestämmer var vi ska vara och vem som ska ta hand om vandringen, säger Stig Fredriksson.
Han har ett register för alla vardagsvandringar som hållits och i vilken ordning, något Stig Fredriksson tycker är roligt.
– Man kan visa att vi är flitiga, säger han.