Under årets modedagar på Röhsska museet ligger fokuset på utvecklingen av nya talanger och omställningen till en mer hållbar textilindustri. Skräddare och historiker dissar dagens massproduktion av kläder och kräver nu förändring.

I auditoriet på Röhsska museet i Göteborg står 28 dockor utspridda i rummet. Dessa pryds i färgglada och texturerade textilier. Det är studenter på Tillskärarakademin, en skola för textilhantverk, som visar upp sina kreationer.

– Här finns fler stolar, ropar personalen och hänvisar besökarna att sätta sig ner och lyssna på studenternas presentationer av plaggen.

Skolans rektor Sofia Höfvner Skogh, 55, beundrar elevernas kreationer. Hon är imponerad av deras förmåga att hantera hantverket i kombination med ny teknik och design. 

Skolan jobbar tillsammans med Västra Götalandsregionens Textile Movement, en vision och strategi för att ställa om till en mer hållbar textilbransch. Den småskaliga produktionen av kläder är en del av engagemanget och något som Sofia Höfvner Skogh brinner för. 

– Det vi hör och märker på skolan är att det finns en otroligt stor efterfrågan mot hållbar produktion lokalt. Där ser vi att skräddaryrket förmodligen kommer leda till att man kommer hitta sätt att i alla fall delvis producera mer lokalt. Då tror jag att man i bästa fall kan komma bort från massproduktionen, för den är ju inte sund, säger hon.

Massproduktionen

I Torsten och Wanja Söderbergs sal, tre trappor upp från auditoriet, förs ett samtal om konfektionsindustrin – massproduktionen av kläder. Detta mellan Philip Warkander, 45, doktor inom modevetenskap, och Johannes Daun, 39, historiker som forskat i den svenska konfektionsindustrin. Johannes Daun berättar att under delar av 1900-talet fanns det ungefär 700 klädfabriker i Sverige som sysselsatte över 50 000 människor. Idag är dock den svenska massproduktionen av kläder i princip obefintlig.

– Bodde man i Sverige var det sytt i Sverige, bodde man i Danmark var det sytt i Danmark. Det tänker jag har en stor skillnad miljömässigt mot idag, inte minst om man tänker på transporter, säger Johannes Daun.

Han berättar att flytten från fabrik till konsument inte är den enda klimatboven. Plaggen rör sig mycket innan de ens blivit färdiga plagg.

– Om plagget är sytt i Bangladesh, så kanske tyget är gjort i Pakistan och tråden i Indien – de här transporterna påverkar miljön väldigt mycket, säger han.

Svensk produktion och second hand

Jag tror faktiskt att viljan att tänka på ett hållbart sätt ökar kreativiteten, därför det blir en sporre till att tänka i nya banor.

Johannes Daun

En kvinna har satt sig på en av stolarna från personalen. Hon tar fram ett skissblock och börjar rita plagg från utställningen. Framför henne står en vit långklänning, gjord i taft och plast, som skapats av skräddarstudenten Malin Rosenbacks, 32. Idén bakom klänningen är att det ska se ut som att dockan bara rullat in sig i tyget – men fullt så lätt gick det inte till. Att designa klänningen tog flera veckor. Först efter det att Malin Rosenback skurit till tyget började hon räkna timmarna det tog att sy plagget och kom fram till att det minst tagit 75. Skräddarsydda plagg tar ofta längre tid att tillverka, men håller därför ofta bra.

– Skrädderi handlar om att göra hållbara plagg, inte som fast fashion som går sönder fort. Man gör bra plagg som håller länge och som man tar hand om framförallt, säger Malin Rosenback.

Men god kvalitet kommer ofta med en högre prislapp. Hur ska man som konsument förhålla sig om man vill ha hållbara och snygga kläder, men inte vill göra av med en förmögenhet? Klas Ternegren, 69, en pensionerad lastbilschaufför som besöker utställningen med sin fru, kan ha svaret på det. Han menar att kläder från second hand är skonsamma för både plånboken och miljön. 

– Framförallt när man ska förnya skjortförrådet, när man väl är där hittar man alltid någonting, säger han och pekar på den grå tröjan han har på sig som han köpt second hand.

Malin Rosenback, skräddarstudenten, handlar också kläder second hand för att inte slita på klimatet, men också för att sätta sin personliga prägel på plaggen så att de passar med hennes punkiga stil.

– Jag hittar något jag gillar sen syr jag dit grejer. Jag syr dit lite märken, jag syr dit lite nitar, jag syr lite stygn – jag gör det till min personliga grej, säger hon och pekar på nitarna som klär västen hon har på dig. 

Johannes Daun, historikern, menar att miljötänket kan ha en inverkan på den kreativa processen.

– Jag tror det skapat ett engagemang, man märker det på utbildningar som tar sig an de frågorna och lägger in det i examensarbetet. Jag tror faktiskt att viljan att tänka på ett hållbart sätt ökar kreativiteten, därför det blir en sporre till att tänka i nya banor, säger han.

Omställningen

För att ställa om till en mer hållbar modeindustri måste konsumenten har ett visst ansvar. Idag köper vi i snitt 40 procent mer kläder än vad vi gjorde på 90-talet. Det enskilt bästa man kan göra för klimatet, som konsument, är att köpa färre plagg, enligt Philip Warkander, modevetaren. 

För att möta efterfrågan, syr stora företag upp enorma mängder plagg. Men idag svänger modet snabbt och kläder går därför lika snabbt ur trend. Detta resulterar i att stora mängder färdigsydda klädesplagg aldrig ens når butiker eller kunder och istället destrueras eller dumpas i naturen. Johannes Daun betonar att det också är företagens ansvar att minska detta svinn.

– Det kan säkert vara en jättestor utmaning för den driver en fabrik att anpassa sig, men så ser ju världen ut, att man ibland måste anpassa sig, säger han.