Studenterna i Kviberg blev den hemlösa katten Snapes räddning, och den nya
lagstiftningen om id-märkning och registrering av katter kan rädda ännu fler. Organisationen Djurens Vänner tar emot katter som inte längre tillhör någon.

Lotrin – förvildad, Cheetah – oönskad gåva, Majbritt – hittad utmärglad. Porträtt av katter som bor eller har bott här på Djurens Vänner pryder entrén med namn och orsak till sin hemlöshet. Lokalen som ligger vid ändhållplatsen för spårvagn 10, har flera små rum för de tjugotal katter som bor här. Ordförande för föreningen i Göteborg, Solveig Gavik öppnar dörren till ett av rummen och försöker avvärja brunrandiga Saki från att smita in, men han lyckas ändå. Katterna är uppdelade utifrån personlighet. Vissa springer fram och tillbaka över golven, andra är inkrupna i klösmöblernas kojor. Vissa hälsar gärna på Solveig, andra håller distans. Hon berättar att de katter som varit förvildade oftast är tveksamma till människor, och använder en tygklädd pinne för att smeka över pälsen på en avvaktande katt.

– De flesta som kommer hit är katter som blivit förvildade ute, oftast okastrerade hanar. Det händer ibland att man hittar honor som är dräktiga eller fått ungar. Då får vi ta in hela familjen.

Men Solveig hoppas att läget kan förändras i och med den nya lag som trädde i kraft i januari, som innebär det blivit obligatoriskt att id-märka och registrera sin katt hos Jordbruksverket. Syftet med lagen är att det ska bli enklare att återförena bortsprungna katter med sina ägare och minska antalet hemlösa katter. Att kattens status höjs tack vare den nya lagen är en stark förhoppning hos Djurens Vänner.

– Eftersom alla katter nu måste vara id-märka enligt lag, så blir det många, många fler än tidigare. Säg att det blir nittio procent, det är väldigt mycket mer än idag. Innan var det nog sextio procent som id-märkte sina katter. Så det blir ett större värde för katten.

Solveig berättar även att ägare nu tvingas ta sina katter till veterinären för att id-märka dem, och att det innebär en chans att upptäcka missförhållanden. Kvittot från veterinärkliniken blir också ett bevis på att katter faktiskt kostar pengar, något som höjer djurens status.

Det är slutet på november förra året. Ett Facebook-inlägg publiceras i en grupp för studenter i Kviberg. En svart katt har legat i ett dike längs med en cykelväg i över ett dygn, och skribenten ber gruppen om hjälp. Kattens långa päls är fylld av tjocka tovor, ryggen är sårig, ur munnen syns en lång, grön tand och flera tänder saknas. Moa Ekbrant är på väg till gymmet när hon läser inlägget.

– Jag tänkte direkt att jag absolut inte kan fortsätta med min dag när jag vet att han ligger där. Jag tog med mig en filt och gick hit, det var lite svårt att hitta. Men så kom jag hit och han satt kvar här.

I två timmar håller Moa katten sällskap. Trots sina skador söker han kontakt, och stryker sig mot henne. Hon söker online och ringer runt efter någon som kan hjälpa till, men veterinärklinikerna är stängda och djurambulansen kan inte ta emot en katt vars ägare är okänd. I sökandet efter hjälp kommer en annan student förbi och lämnar kattmat. Katten gnyr mellan tuggorna. Till slut får Moa kontakt med Djurens Vänner via ytterligare en medlem i Facebookgruppen. De hjälps åt att flytta katten i en kartong. I väntan på att katthemmet ska öppna håller de honom i Moas lägenhet.

– Han satt i soffan, han gick på bordet och fick lite skinka. Men när vi skulle åka till Djurens Vänner, då var han motstridig och svår att få ner i lådan igen. Han trodde nog att han skulle få stanna hos mig. Det var jättehemskt.

På katthemmet får han namnet Snape, efter professorn i Harry Potter. Han har inte många tänder kvar och veterinären upptäcker att han har tandsjukdomen FOL. Den toviga pälsen rakas av. Snape har många år på nacken, och örontatueringen som identifierar honom är svår att tyda. Arbetet med att hitta Snapes ägare tar lång tid, men till slut tror Solveig att de hittat rätt. Ägaren lever inte längre, och Snape hade säkert varit hemlös i ett års tid.

En del tror att katten blir registrerad av veterinären, men det blir den aldrig.

Studenterna som hittade Snape blev hans räddning, och id-märkningen hade kunnat återförena honom med hans ägare. Den nya lagen om id-märkning och registrering kan förenkla arbetet med att hitta familjer som saknar sin fyrbenta vän. Men Solveig på Djurens Vänner bekymrar sig över att inte alla förstår vikten av att id-märka och registrera sin katt.

– En del tror att katten blir registrerad av veterinären, men det blir den aldrig. Det måste du själv göra som ägare. Det får vi förklara gång på gång.

För en vecka sedan flyttade Snape från katthemmet, hem till en kvinna som tidigare arbetat som volontär på Djurens Vänner. De fann varandra direkt. Nu har den långa svarta pälsen börjat växa ut igen.

Bild: Sara Petersson