Körsbärsblomningen är ett uppskattat vårtecken i Göteborg, men få känner till dess betydelse i landet långt bort i öst. I söndags anordnade Botaniska trädgården den årliga Hanamipicknicken. Tusentals göteborgare tog med sig filtar och matsäck för att fira in våren som man gör i Japan, men även för att prova på aktiviteter som dans och tebjudning.

Under ett av körsbärsträden har det bildats en stor cirkel. Blickarna är riktade mot en kvinna klädd i en jämfört med det blommande trädet passande rosa kimono. Med en solfjäder i varje hand rör hon sig långsamt men galant och folkmassan härmar efter med sina handflator. ”Sakuuraaa, saakuuraaa..” sjungs unisont till stillsam musik. 

Ami Skånberg Dahlstedt, 54, är adjunkt i dans på Högskolan för scen och musik. Just idag lär hon dock ut sakuradans för framförallt de yngre deltagarna. När låtstycket tar slut ställer hon glatt upp på selfies och tar emot komplimanger om hur vackra blommorna är i hennes svarta hår. 

– Sakuradans har kommit till för att gestalta körsbärsträdets blomning och fall. Men den tar också fram kraften i våren och vår förgänglighet i livet. Det är en melankolisk men hyllande dans.

Hanami är japanska för ”att se på blommor” och är en av landets viktigaste högtider. När körsbärsträden blommar är det en självklarhet för många japaner att umgås och äta i parkerna. Gärna då de rosa bladen blåser ned för att ge plats åt de gröna bladen, och det bildas ett skärt snöfall. Just idag sviker tyvärr vindarna något med sin frånvaro. 

– Det är ett skört ögonblick om man prickar in det. I Japan kan det vara en vanlig arbetsuppgift för den yngste på ett företag att hålla en plats i parken hela dagen. Det är en ganska utbredd tradition att följa olika träds blomstertider, men då sakura har blivit nationalblomman är den absolut viktigast, säger Ami. 

Folkmassan skingras för återgå till sina filtar. Innan Ami går på rast pratar hon tålmodigt vidare med ett antal personer som vill ta fler bilder. 

– Åh ni är från Kyoto! Min sensei är därifrån, säger Ami till två ungdomar. 

Ayami, 22 och Tihiro, 20 är i Göteborg för att studera. Idag har de släppt plugget för att koppla av i trädgården med andra studiekamrater. Båda anser att picknicken här påminner om den som firas i Japan, men att det är lite mycket festivalstämning för att kännas som hemma. 

– Hanami är något vi firar i flera dagar. Det är lite lugnare liksom. Man ser det som en möjlighet att dricka öl och äta mat med vänner, säger Ayami och Tihiro fortsätter;

–  Det verkar som ni bara firar det en dag, men det vore roligt att göra det oftare då ni har körsbärsträd även här! Det är i alla fall kul att vi tar del av varandras traditioner. 

Körsbärsblommornas korta men vackra liv kan jämföras med våra egna.

 Längre upp i parken turas kampsportsföreningar om att visa sina tekniker. Slag, sparkar och viftande svärd möts av imponerade läten från publiken. Barn samlas kring dammen vid det dessvärre avstängda vattenfallet för att lutandes titta ner på de vitorangea koifiskarna. Hanamipicknicken börjar dock röra sig mot sitt slut och avståndet mellan filtarna på gräsytorna blir allt större. Imorgon är det måndag och snabbt är det slut på det roliga. 

Köerna har under dagen varit långa. För den som orkat vänta har man längst fram blivit bjuden på tre olika sorters te. Nu är kön borta. Thomas Ekholm, 46, doktor i japansk historia vid Göteborgs universitet, har varit upptagen med tebjudningen och kan först nu när den sista kannan tömts ställa upp på en intervju. 

– Äntligen får jag sitta ned en stund. Det känns ovant, skrattar Thomas fram och sopar den sandiga bänken så att den gråa folkdräkten han bär inte ska bli smutsig.

Thomas blev intresserad av Japan långt innan dess kultur slagit igenom i Sverige. Relationen till landet och dess traditioner är något som präglat hans liv kanske mer än något annat. Det är med blandade känslor Thomas beskriver landet som under fem år varit hans hem. Trots att bilden av Sverige är positiv i Japan är det svårt att bli en del av det japanska folket. Men är man villig att lära sig språket och kulturen möts man med öppna armar. Thomas nickar mot en kvinna vid teståndet klädd i en grön kimono. 

– Där är Keiko, min fru. Vi träffades i Nagoya.

Keiko hälsar men återgår snabbt till att stapla upp använda plastkoppar. Thomas berättar att körsbärsträden varit en given del i japansk natur i tusentals år. Därför har Hanami blivit en självklarhet fast med olika tolkningar. 

– Den har en stark koppling till klassisk japansk litteratur. Inget är för evigt, även fast man har vunnit ett krig kan man förlora ett redan dagen efter. Sen har Japan också mycket naturkatastrofer och Hanami kan påminna om att en fin tillvaro snabbt kan gå åt helvete. 

Även för Thomas är det komplicerat att förklara den fullständiga innebörden av fallande körsbärsblommor. 

Det är svårt att avgöra om det är solen i ögonen eller en inre tanke om livets korthet som resulterar i hans kisande och fundersamma blick. Men grubblandet tar inte ifrån honom glädjen från att få ha spenderat dagen med sin fru och sina vänner. 

– Det har varit en jätterolig dag, det ända som är synd är att teet tog slut fort. 

Fakta om Hanami och ordförklaringar