Puderlik dimma ligger över hamnen. Klockan har just passerat 6. Det turkosa huset med ”Göteborgs fiskauktion” i guldtext uppenbarar sig ur dimman. Här har grossister och fiskhandlare gjort upp sina affärer varje vardagmorgon i över hundra år.

Strax kommer doften av nattens fångst sätta sig i kläderna.

– Jag hoppas du inte ska träffa någon efteråt, säger Roger Thilander VD för
auktionen.

Auktionklockan ekar i hallen likt en kyrkklocka prick 06:30.

–Blinka eller ryck inte på ögonbrynen då kan Lars tro att du budar

Så plötsligt. “DING DING DING”

–Räka kräfta fisk, räka kräfta fisk!

Auktionsmästare Lars Erlandsson skriker medan han drar i snöret till klockan. Tre auktioner sätts igång samtidigt.

Fiskhandlare och grossister står snart i klungor runt lådorna med fångst. Ett dussintal män samlas runt Lars men endast ett par stycken budar åt gången. Resten tittar på och lyfter på backarna av fisk– kan det finnas några bättre torskar i lådan under?

–Blinka eller ryck inte på ögonbrynen då kan Lars tro att du budar, uppmanar en av grossisterna med glimten i ögat.

Auktionsmästare Lars säger själv att han måste ha varit fluga i ett tidigare liv. Han ser allt. Auktionen är ett tyst spel med enkla regler. Det räcker med en enkel nick, ett stön eller ett lätt trampande i golvet för att visa att man är med i budgivningen.

– Under corona bar alla munskydd. De grossister och fiskhandlare som tidigare rörde på mungiporna för att visa att de var med i matchen fick byta taktik, skrattar Roger Thilander.

I den vitkaklade fiskhallen budas låda för låda. Idag ska tjugo ton fisk och skaldjur auktioneras ut. Inget pris bestäms i förväg. Här handlar det om tillgång och efterfrågan, något som varierar dag för dag.

“DING DING DING”

-Två på fisk, två på fisk, ropar Lars kollega.

Nu går det dubbelt så fort. En auktionsförrättare rullar blixtsnabbt ut från skaldjurhallen med ett knallblått staffli på hjul och en surfplatta på toppen. Mycket är sig likt sedan Fiskauktionen öppnade för hundra år sedan med några få undantag.

Surfplattan är en av dem. Administrationen är idag digital och varje klubbslag sköts via plattan.

Ständig kamp om klockan

Allt som säljs på auktionen är noga registrerat. Både privatpersoner och handlare kan spåra sin fisk till plats, båt och fångstredskap. Tidigare under morgonen har Lars
stämt av alla lådor och följesedlar. Det gör han varje dag och dricker därefter fem koppar te.

– Jag är lite rostig i rören innan jag har sjungit upp mig så jag tar alltid svarta blåbärste. Men det måste vara ekologiskt.

Inne i auktionshallen är det strax över nollgradigt. Någon gnuggar sina handflator mot varandra för att få upp värmen medan den sista sejlådan auktioneras ut.

–Kylan gör mig inget. Det brinner inombords varje gång någon budar över mig, väser en fiskhandlare som just förlorat en budgivning.

En man hoppar plötsligt över en stoppskyltröd torsklåda för att hinna med budgivningen av krabba. Det är ständigt en kamp mot klockan. Större grossister har två, tre inköpare med sig men somliga fiskhandlare är själva på plats.

–Jag öppnar min vagn klockan tio i Falköping så vid åtta ska alla mina varor vara inhandlade, säger Henrik från Öckeröfeskarn en av de som roddar inköpen själv.

Alla vet vad de behöver göra för att fylla sin fiskdisk. När klockan slår 07:54 har en av grossisterna fått sin första kund innan de ens har lämnat hallen. Kunden är Henrik
från Falköping.

–Jag hann inte buda hem valthornssnäckor till en kund från Vietnams så jag köpte ett par kilo från de där borta, säger han och pekar på ett gäng svartklädda män i orangea stövlar längre bort i hallen.

Klockan slår åtta– dags för lunch

Utanför auktionshuset lättar dimman upp. Det som tidigare var en hamn full av fiskebåtar är idag en parkeringsplats med lastbilar och fiskvagnar. De senaste veckorna har färre båtar än vanligt lagt till.

–Även om fiskebåtarna är skattebefriade från diesel har de ökade priserna gjort att många väljer att ligga kvar ute till havs några dagar längre, säger Linda Frithiof som håller utbildningar i auktionshuset.

Det osar från korvvagnen som ligger vägg i vägg med auktionen. Doften av bacon är påtaglig. För handlarna närmare de sig lunch.

– Många har varit uppe sedan fyra i morse. Det är lunchtid nu och gubbarna vill helst ha hamburgare eller korvmackor. Nu gör jag käk till besättningen på Johans fisk i Angered, säger Fredrik Johansson som driver Vagnen i Hamnen.

Han skrapar bort överflödigt fett på stekbordet från tjockkorven. En kopp te i pappersmugg värms på i micron.

Strömmen går.

Han öppnar proppskåpet och strax är elen tillbaka. Fredrik återgår till beställningen av tradarmackor med falukorv, ägg och rostad lök.

– Det kanske låter märkligt men det här är sådan avkoppling för mig. Det var tänkt att bli ett extrajobb i sex månader, ett år. Nu är det två år sedan jag började.

Snart öppnar fiskbilarna i hamnen. Kyldiskarna fylls på med krossad is och färsk fisk.

Johan från fiskvagnen i Linné ber om en plastpåse.

– Det blir 600 spänn i miljöavgift, skämtar Fredrik.

Elin Dahlström