Hedvig Järpedal

Mariaträffen, en förening du inte trodde fanns

Under coronapandemin har Mariaträffen i Göteborg haft svårt att bedriva sin verksamhet på samma sätt som tidigare. Istället för inomhusaktiviteter har man lagt fokus på att anordna gemensamma promenader och studiebesök utomhus. Något som enligt de aktiva har varit “helt underbart”. 

—Det känns så roligt att jag äntligen har något att berätta för mina barnbarn när de ringer, säger Britt, 87, en av de aktiva i Mariaträffen.

Det är en solig måndagsmorgon i Kungsladugård, Göteborg. I ena hörnet av Älvsborgsplan ligger en ljusgul träbyggnad. Framför entrén har en liten folkskara samlats. Under förmiddagen ska de församlade gå en entimmes promenad tillsammans. Som vanligt är det Mariaträffens ledare Elisabeth Thuresson, 55, som håller i den veckovisa promenaden. Idag är det en tur runt Västra Kyrkogården som väntar. 

Mariaträffen startades år 2017. Idén bakom föreningen var att skapa en generationsöverskridande mötesplats. Ingen skulle vara för ung eller för gammal för en ny gemenskap. Denna gemenskap växte sig större år efter år.  

— Det är en väldigt fin samvaro vi har här. De flesta har jättelätt att öppna upp sig och prata om allt mellan himmel och jord, berättar promenadfantasten Micke, en av de aktiva i Mariaträffen. 

Den blomstrande gemenskapen fick sig dock en rejäl törn när coronapandemin bröt ut under vårvintern 2020. Då var det många som inte längre vågade sig ut och gruppen blev allt mindre. 

Den lilla femmanna gruppen har precis klivit in på Västra kyrkogården som är byggd i tre etapper från 1888 till 1951. 

— Vandra runt kyrkogården var något vi gjorde mycket i början av pandemin, berättar Elisabeth. 

Kyrkogården, belägen i Sandarna i västra Göteborg, sträcker sig över ett stort område. Deltagarna Micke, 56, Ann-Marie, 70, Britt, 87, Anita, 60, och promenadvärden Elisabeth, 55, är alla iklädda tjocka och rejäla vinterjackor. Trots det soliga vädret biter kylan i de deltagandes kinder och Anitas halsduk fladdrar i den friska vinden. 

I och med pandemins restriktioner var Mariaträffen tvungna att skära ner på verksamheten inomhus och fick istället ta verksamheten ut i det fria. 

—I början satt vi först allihopa ute i en timme, men det var fruktansvärt kallt så till slut fick det bli promenader istället. Då var vi ändå uppe och rörde på oss och blev varma av det. 

Promenaderna tillsammans blev ett sätt att kunna fortsätta umgås utan alltför hög smittorisk. Den äldsta deltagaren i gruppen, Britt, 87, berättar att det var i början av år 2021, precis efter det att hon tillfrisknat från covid-19, som hon för första gången gick till Mariaträffen. Sedan dess har hon varit där varje vecka. 

—Det var så ensamt under pandemin. Jag fick alltid promenera själv, men när jag kom hit slapp jag äntligen det.

Gruppen följer den smala grusgången som går mellan gräsytorna med de många hundratals gravstenarna. Samtidigt som gruppen passerar den brungråa träkyrkan, också kallad Matteus Kapell, berättar Britt att det inte endast är promenadtimmen som gjort henne mer tillfreds här i livet. Det finns också andra betydelsefulla saker som Mariaträffen givit henne. Vid ett flertal tillfällen har gruppen besökt olika platser i Göteborg, för att lära sig mer om staden. De har också fått lyssna på föreläsningar om livsstil och hälsa, sett på film, pysslat och till och med dansat linedance. Det sistnämnda lär det troligen bli mer av nu när restriktionerna slopats. 

—Det känns så roligt att jag äntligen har något att berätta för mina barnbarn när de ringer. Jag får uppleva och lära mig så mycket saker som jag inte gjort innan.

Britt, 87

För att ge ett exempel pekar Britt på en bruten stenpelare som står en bit längre bort på den lugna kyrkogården. 

— Man kan tro att det är blixten som slagit ner i pelaren, men det fick vi förklarat en gång, att den är byggd så. Det betyder egentligen att det är en ung person som ligger begraven där. Ett liv som avslutats alldeles för tidigt, berättar Britt. 

När pandemin sakta men säkert går mot sitt slut, kommer Mariaträffen återigen att öppna upp för fler aktiviteter.

—För två år sedan var det fullt med aktiviteter och människor som umgicks, säger Elisabeth.

Något som Elisabeth och de andra är överens om att de saknar, och hoppas på att få tillbaka, är ungdomarna. Tidigare var det flera yngre människor som deltog i Mariaträffens aktiviteter. En aktivitet som den promenerande gruppen saknar och längtar efter, är de musikspelningar som brukade ske varje onsdag. På kvällen brukade ungdomar få spela live och de äldre fick vara åhörare.

—Trots att vissa äldre kanske inte alltid älskade musikgenren som ungdomarna bjöd på, var det ändå en fantastisk gemenskap och stämning, berättar Micke.