Nytt liv under pandemin
Våren går mot sommar i Göteborg men solen lyser ändå med sin frånvaro. I ett molnigt, ljummet Biskopsgården står Zeynep Ayranci tillsammans med två kvinnor vid en bänk. Gemensamt är att de alla har en barnvagn vid sin sida, men Zeyneps ser lite annorlunda ut. Hon har dekorerat sin med vimplar och en affisch. Trots den lättsamma stämningen kvinnorna emellan så avslöjar texten på dekorationen något mer bistert. De har nämligen samlats för att gå en barnvagnsmarsch med syftet att uppmärksamma mödradödlighet.
Text och foto: Harry S. Roll
Zeynep är lokal ambassadör för marschen, och organiserar frivilligt evenemanget i samarbete med RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning). Tillsammans med andra ambassadörer runtom i landet fungerar hon som en mötespunkt för de mödrar som vill mötas i person, trots pandemin.
En av mödrarna på plats är Elin. Hon har precis fött sitt första barn, och tycker att marschen är ett bra initiativ.
ー Föräldraledigheten har ju blivit ganska tråkig när det inte finns några aktiviteter. Det här blir ju en aktivitet att göra som också är för en bra sak, säger Elin som är här med en vän.
Elin och hennes vän ursäktar sig strax, då de ska vidare på marschen. De var inte sugna på fikat som Zeynep tagit med sig, men Zeynep hinner erbjuda dem ett regnskydd och en väska innan de går. De var tänkta att lottas ut bland alla som visade sig i Biskopsgården denna majdag, men den för tillfället svaga uppslutningen gjorde att de två mödrarna vann dem på walk-over.
Inte långt efter att Elin och hennes vän lämnar den lilla gräsplätten på länsmanstorget kommer ytterligare två kvinnor. Molly och Johanna. Zeynep välkomnar dem och bjuder på fika som de glatt tar emot. Medans de smuttar på kaffet ber Zeynep om ursäkt då de regnskydd som skulle tävlas ut redan getts bort, men ger dem istället en liten väska med samma motiv. Havsblå med små vita prickar på.
Marschen har organiserats sen 2010 av RFSU men under pandemin har marschen inte sett ut riktigt som vanligt. I år uppmanar organisatörerna att man går i mindre grupper eller ensam, och sedan loggar hur långt man har gått på hemsidan. Temat i år är Gravid i pandemin och på RFSUs hemsida kan man läsa dyster statisik: “Pandemin har gjort att det blivit farligare än på länge att vara gravid och föda barn. Mödradödligheten har minskat med 38% sedan 1990 men ökar nu drastiskt i spåren av Covid-19.” Enligt RFSUs hemsida dör en kvinna varannan minut på grund av sin graviditet, och att nio av tio dödsfall kan förhindras med “politisk vilja och resurser”
…men min man fick ju inte vara med på barnorskebesöken och inte på bb
Molly, deltagare på barnvagnsmarschen
Efter fikat är över föreslår Zeynep att de tar en promenad tillsammans. De ställer upp för en snabb bild, och sen bär det av utmed sommarvädersgatan. Ett passande namn då den gråspräckliga himlen bytts ut mot ett bekant motiv. Havsblå med små vita prickar.
Under promenaden pratar jag med några av kvinnorna. Molly är ute och går med sitt första barn, Nils, som hon var gravid med mitt under pandemin.
ー Jag har ju ingenting att jämföra med, men min man fick ju inte vara med på barnmorskebesöken och inte på BB. Det blev ganska ensamt på så vis, säger Molly.
Medans vi promenerar längs motorvägen susar bilarna förbi och vinden tar fart. Vi får anstränga oss för att höra varandra, men kommunicerar glatt ändå.
När vi kommer till ett övergångsställe ska Johanna och Molly lämna oss, men jag följer med Zeynep samma väg tillbaka för att höra om hennes erfarenhet.
Zeynep är ute och går med sitt barn som är 13 månader gammalt. Hon är utbildad socionom, och jobbar deltid. Hon säger att hon är på plats främst för att öka kunskap om mödradödlighet, och det märks att det är något som hon tar på stort allvar. Zeynep är även lokal ambassadör för marschen och tyckte efter egen erfarenhet att det var viktigt att engagera sig.
ー Jag var själv gravid för första gången under pandemin och har stött på en massa svårigheter, säger hon.
Zeynep stannar för att ta hand om hennes barn som gråter, men vi går strax vidare och hon berättar om hur viktig marschen är för henne.
ー Syftet är att öka kunskap och att få till en politisk förändring genom att uppmärksamma att det dör kvinnor, och att det ökat med 30 procent under pandemin. Det är dålig sexualundervisning, osäkra aborter och man är ju rädd att söka vård under pandemin.
Som konkreta förslag vill Zeynep att politikerna ska göra vården mer tillgänglig, och att de ska förbättra sexualundervisningen. Hon uttrycker oro framförallt för förstagångsmammor, och att det kan finnas en brist på kunskap.
Zeynep blir märkbart upprörd när hon berättar om hur förlossningen gick till. Hon beskriver en känsla av att vara åsidosatt, när vården för fullt fokuserade på pandemin.
Jag ska även marschera på lördag och söndag och hoppas jag får träffa andra mamor som vill marschera mot mödradödlighet
Zeynep är hoppfull för framtida evenemang
ー Hon föddes med kejsarsnitt medans jag var sövd, så jag fick inte vara med under hennes första timmar. Min man fick ta hand om det och när jag vaknade och kunde gå ner till dem, så fick han gå. Jag var helt ensam. Jag hade precis fått henne och skulle verkligen vilja vara med min man under de första dagarna. Varken min man, min mamma eller någon anhörig fick komma in, säger Zeynep.
Detta är varför Zeynep säger att hon vill marschera. Hon vill belysa de problem som uppstått för gravida under pandemin, och vill se en förbättring inom förlossningsvården.
Vi anländer strax till en liten park, nära Zeyneps lägenhet. Trots att inte så många kom, är hon nöjd med marschen.
ー Det var ju bättre än förväntat tycker jag. Det är många som anmäler sig och inte dyker upp, men vi var ändå totalt sex idag. Jag ska även marschera på lördag och söndag och hoppas jag får träffa andra mammor som vill marschera mot mödradödlighet, avslutar Zeynep.