När musiken tystnar – Ett reportage om när en stads musikscener står tomma
Musiken, framför allt den som spelas på en scen och inför levande människor, ser många som en självklarhet. Men när stadsplaneringen inte längre har plats för de gamla konsertlokalerna, eller en pandemi stoppar möjligheterna för konserter och folksamlingar får det ödesdigra konsekvenser både för banden och för stadsbilden.
– Jag känner att om inte jag får stå på scen snart så har jag inget kvar att göra i Göteborg, säger Desirée Sten, vars band inte fått spela ihop på snart två år.
I den gamla industrilokalen någonstans längst med Göta älv någonstans runt Majorna i Göteborg myllrar det av människor som slänger med knutna nävar i luften. Iklädda skinnjackor, jeansvästar fulla med olika tygmärken och konstiga frisyrer.
På scenen, som kanske är hög som två lastpallar dånar ett band så snabbt att man knappt hinner urskilja ett trumslag. Ännu mindre chans är det att man hör vad sångaren skriker i mikrofonen. Vad det ens är för band på scenen vet nog knappt någon. Namnet kan de nog, men att alla i publiken har lyssnat på just det här bandet är inte särskilt sannolikt.
Varenda helg är det samma sak, fast kanske i en annan gammal industrilokal eller något gammalt kajskjul. Tills det blir tyst. Inte ens punkarna undkom pandemin som nu tystat alla stadens scener i snart två år.
Pandemin
I den gamla skolbyggnaden i Gårda i Göteborg har dammet börjat lägga sig på instrumenten i replokalen.
-Vi har inte ens fått repa på ett helt år, säger Desirée Sten. Vi får egentligen inte vara här alls så jag hoppas inte någon kommer nu och hör oss.
Studieförbundet som äger replokalen som Desirée hyr för att repa med sina två band har nämligen bestämt att det inte bara är scenerna som ska vara tysta, utan även replokalerna måste hållas stängda för att inte riskera att någon smitta sprider sig.
-De första månaderna orkade jag inte göra någonting alls. Jag orkade inte ens lyssna på musik, för när jag lyssnade på viss musik så blev det att jag längtade så jävla mycket efter livescenen.
Sorg och hopplöshet tog över när allt hon tidigare älskat kommit till ett totalt stopp. Det skulle dröja länge innan hon fick tillbaka suget att spela musik. Det var först när idén om att skriva nya skivor till sina två band kom upp som hon och bandkollegan tillika maken Christophe började med hemmaspelandet.
“Vi släppte en EP förra året digitalt helt utan att göra någon reklam för det. Det blev fyra punkinfluerade instrumentala surflåtar. Ett riktigt pandemiprojekt!“
-Men det är inte samma sak, suckar hon. Jag gör inte musik för att någon ska lyssna på den på internet. Utan för att den ska spelas live.
För att dämpa musiksuget något har hon och hennes man i stället suttit hemma i sin lägenhet. Där har de producerat musik som aldrig är tänkt att spelas live, utan endast finnas på internet.
-Vi släppte en EP förra året digitalt helt utan att göra någon reklam för det. Det blev fyra punkinfluerade instrumentala surflåtar, skrattar hon. Ett riktigt pandemiprojekt!
Staden
I lokalen på Lindholmen är det fullpackat med besökare. Och på scenen spelar det finska bandet Death Hawks tillsammans med ett flertal andra akter. Det är nyårsafton, den 31 december 2019. Men när de sista gästerna lämnat Truckstop Alaska och musiken på scenen tystnar så blir det just det. Det sista.
Ovetandes om att pandemin snart ska stänga ner alla landets musikscener så slår nu Trucken, som den kallas i folkmun, igen sina dörrar för gott. Man har tröttnat på det ständiga motarbetandet från kommunen och polisen skriver arrangörerna på sin Facebooksida.
Truckstop Alaska kom under sin livstid att bli en ikonisk scen där flera stora Göteborgsband fick sin start och dit många internationella akter spelade. Band som utan problem hade kunnat fylla Pustervik. Nedläggningen kom att skapa stor debatt och lämnade ett tomrum i Göteborgs fria kulturliv.
Idag är Trucken en sorglig syn. Ett öde, nedgånget hus på en parkeringsplats. Omgiven av byggplatser och nyproduktioner. Här får inte kulturen plats länge.
-Det är ju inte så att dom sitter på stadsbyggnadskontoret och säger ”det här ska bort”, säger Jessica Rågholm, utställningsproducent på Göteborgs Stadsmuseum. Utan dom ser nog att ”här finns pengar att tjäna på bostäder” eller ”här kan vi få en butikslokal”.
Truckstop Alaska var långt ifrån den första musikscenen som fick göra plats för ett mer fint och städat Göteborg. Och när pandemin lagt sig och musiken får ljuda igen kommer det inte heller vara den sista.
Framtiden
Desirée Sten ser sig om i replokalen. På instrumenten i de olika ställen. I ett av hennes band spelar hon trummor. Handskarna ligger kvar på trumsetet precis där hon lämnade dom när beskedet om att hon inte skulle få vistas där mer kom.
-Worst case scenario är ju att vi varken på repa eller spela live på jättemånga år, säger hon med sorgsen ton.
Men även om allt fler blir vaccinerade och restriktionerna för evenemang med publik tas bort steg för steg så står hennes replokal inför nästa utmaning. Gårdaskolan ska nu antingen rivas eller renoveras, vilket betyder att de scener och replokaler som idag finns i huset försvinner. I alla fall något år till.
-Det som händer just nu är ju att man blir snuvad på sitt intresse. Och tänk om man får andra intressen, för man kan ju inte bara sitta hemma och vänta?
Text & redigering: Dennis Morton