Löpgruppen

---

Både träning och gemenskap är viktigt för hälsan. Även under en pandemi. Medlemmarna i Göteborg Running Club fortsätter att snöra på sig löpardojorna och utmanas – tillsammans.

Foto och text: Lovisa Gustavsson

Ett myller av svarta löparjackor, mössor och tightsklädda ben står och trampar vid Linnéplatsen, utanför Slottskogen. Klockan är strax efter sex på kvällen. De 35 löparna håller ett pliktskyldigt avstånd från varandra, men sorlet av småprat kantas av skratt. Det är en välbekant scen för Linus Stridsman. Som ledare för Göteborg Running Club hälsar han glatt på deltagarna som samlats i kvällssolen.

– Klockan är slagen, ropar Linus.

Löparna vänder blicken mot honom. Han förklarar upplägget på dagens pass.

– Idag kör vi ett pyramidpass, med långa intervaller. Vi springer i omgångar på en minut, två min, tre minuter och fyra minuter med gående vila mellan intervallerna, fortsätter Linus.

Men först uppvärmning. Deltagarna delar in sig själva två grupper som springer olika rundor beroende på löparnas erfarenhet.

Nya förutsättningar

Göteborg Running Club är en av många löpcirklar och träningsverksamheter som förändrat sina pass under pandemin. Innan pandemin dök ungefär hundra personer upp på varje tisdag.

– Vi tog bort alla parövningar i början. När regeringen införde 50-begränsningen satte vi ett maxtak på 45 personer per pass, berättar Linus.

Men i december, när restriktionerna skärptes, pausade de träningarna i tre månader.

– Vi körde igång i mars igen, då vi märkte att det fanns ett stort sug. Jag kan inte hitta nån restriktion som förbjuder oss. Vi är ganska många, men vi försöker hålla avstånd. Jag tror ändå folkhälsoaspekten kan väga upp, resonerar Linus.

Tio år tillsammans

Till hösten firar löpargruppen 10-årsjubiluem. Linus Stridsman började själv som deltagare, men med tiden har han axlat rollen som ledare. Han har sett medlemmar komma och gå. Gruppen är öppen för alla som är intresserade av att förbättra sin löpteknik eller testa att springa i grupp. Träningarna var länge gratis, men numera tar klubben 25 kronor på gång.

– Nu kan vi köpa nån jacka till oss ledare så att vi ser propra ut och käka en middag per säsong, säger Linus. 

Han drivs främst av sitt eget löparintresse och gemenskapen. Men ibland kan det kännas motigt.

Efter uppvärmingen samlas gruppen framför Björngårdsvillan i Slottskogen. Linus leder ett kortare stretchpass. Löparna bildar två led på varsin sida av den breda vägen. Pensionärer, ungdomar och familjer med barnvagnar strosar förbi. De tittar nyfiket på den stora samlingen som stretchar vader och lår.

Denna kväll springer gruppen i en cirkel längs gångvägarna vid Stora Dammen. Vattnet glittrar. Solen skiner fortfarande över de nakna ekarna och vårtrötta gräsmattorna. Gruppen startar gemensamt på Linus signal – ljudet av en visselpipa.

– Det här är egentligen det enda passet där vi bara springer. Tanken är att man ska försöka hålla ett högre tempo under en lite längre period. Det är ett bra sätt att öka hjärtkapaciteten. På de andra passen brukar vi bygga in styrkeövningar och löpskolning, berättar Linus. 

Deltagarna väljer själva i vilken takt de vill springa. Några springer ensamma i ett lugnare tempo. Andra pushar varandra att hålla en rasande fart. Ljudet av visslan får löparna att sakta in.

Mot slutet av passet stannar en kille i keps och vit t-shirt in framför mig.

– Fyfan, flämtar William Dryselius. Han håller ett högt tempo, men verkar ändå inte riktigt nöjd.

– Jag har blivit omsprungen två gånger av de allra snabbast. Det är inte roligt, muttrar han.

Vi hinner knappt utväxla fler ord innan visselpipan ljuder igen. Den sista intervallen tar vid. En bit bort följer Linus de tickande sekunderna på mobilskärmen. 

– Syftet med att starta klubben var att göra gristräningen tillsammans. Vi riktar oss till motionärer som inte springer tio mil i veckan. Vi vill stötta upp med intervallträning och göra de tråkiga passen lite roligare, säger Linus.

Göteborg Running Club fyller också en social funktion. Löpningen är ett ett sätt att umgås. Innan pandemin anordnade klubben After-Runs, mini-lopp och föreläsningar.

Deltagaren Tina Johansson uppskattar det sociala. Hon har sprungit med klubben i snart ett år. Många av deltagarna har varit med en längre tid, vilket hon tycker skapar en fin stämning.

– Folk stannar ofta kvar och pratar efter träningen. Framför allt nu under pandemin, när man kanske jobbar hemifrån och inte har så mycket annat socialt umgänge. Då är det skönt att komma hit, tjöta litegrann och få sin träning gjord, säger Tina Johansson.

Passet avrundas med tjugo upphopp åtföljt av en sista spurt. Linus Stridsman samlar gruppen och knäpper några gruppfoton av de svettiga deltagarna. När bilderna tagits applåderar de varandra. Trots den smygande kylan tar sig deltagarna tid att småprata lite, innan de skiljs åt för kvällen.