Categories
Grupp 3 -21

Ett nyår utan eldfest – för andra året i rad

För andra året i rad så ställs Eldfesten på Heden in till följd av corona. För de göteborgare som vill fira Nouruz, det persiska nyåret, kommer firandet skilja sig från tidigare år.  

Text och bild: Tove Eliasson

Dunkande musik från högtalarna på den stora scenen där uppträdanden avlöser varandra. Doften av grillat kött som sprider sig från de olika stånden. Röklukten som kommer sitta kvar i både kläder och hår de närmsta dagarna. Värmen från brasorna som en kontrast till den kyliga vårkvällen. Rop och skratt från de stora folkmassorna när en efter en hoppar över raden av små eldar… Kontrasten mot årets tomma grusplan är stor. Den årliga Eldfesten på Heden lyser med sin frånvaro.   

– De senaste åren har jag gått med min pappa. Förra året skulle jag vara med mamma, och då blev det inställt på grund av corona, så vi blev jätteledsna. I år är det ju också inställt, men vi ska försöka göra det själva på något sätt, säger Mehri Jafari, 22, som bor med sin mamma och yngre syskonet Diba i Kortedala.

Familjen står och gör nyårsgodis. Från vänster: Diba Jafari, Sara Ghamari, Mehri Jafari

Just nu är det fullt upp i deras fyrarummare. Mehris mamma Sara Ghamari är mitt uppe i vårstädningen, en tradition inför nyåret. Den röda dammsugaren är framdragen, sängkläder ska bytas och fönster ska tvättas. Trots att det verkar som ett stort projekt så menar Sara att städningen kan bli mycket grundligare än så.

– Man brukar städa ordentligt. I Iran brukade vi täcka över eluttagen och tvätta hela taket och väggarna med vatten. Mattorna lade vi på gatan upp och ner, så fick bilarna köra över dem så allt damm kom ut innan man tvättade dem. Alla var involverade och alla hjälpte till, och hela huset tog en eller två dagar att städa. Men här i Sverige blir det inte smutsigt på samma sätt, lägenheterna är mer instängda.

Tisdagen den 16 mars äger Eldfesten rum. Normalt brukar ett stort firande äga rum på Heden i Göteborg, vilket det har gjort i över 20 år, men i år blir det annorlunda.

– Det är det jag saknar mest. Senaste gången den var så kunde jag inte gå, jag var hemma. Så vi bestämde att ”nästa år går vi!”. Då var det corona. ”Men nästa år?!” Fortfarande corona… Sara skrattar och fortsätter:

– Så jag har missat det tre år i rad nu. Det är det enda som jag saknar jättemycket.

Jag föreslog att vi skulle hoppa över ett värmeljus här på gården, men då blev mamma sur.

Mehri försöker komma på ett alternativt firande av Eldfesten

Eldfesten, eller Chaharshanbe Suri som den heter på persiska, innebär ett stort firande. Firandets mittpunkt är de små eldarna som man ska hoppa över. Sara berättar att det kommer från tiden då man dyrkade elden. När man hoppar över elden säger man en ramsa på persiska som på ett ungefär betyder ”det gula ger jag till dig, och din rödhet ger du till mig.” Det gula är en symbol för svaghet och sjukdom, och det röda är för styrka och hälsa. Man ger alltså sin svaghet till elden, och får hälsa i utbyte.

– Jag föreslog att vi skulle hoppa över ett värmeljus här på gården, men då blev mamma sur, säger Mehri och skrattar. Men vi funderar på att gå till en eldplats som ligger en bit bort och försöka tända en liten eld där som vi kan hoppa över.

Något som kommer vara sig likt är den traditionella nyårsdukningen, haft sin. Haft sin betyder ”sju S” och ska precis som namnet avslöjar innehålla sju saker som på persiska börjar på S. Familjen har redan införskaffat sig hyacinter, en av sakerna på listan, som skapar en vårkänsla i lägenheten.

Rökelse, groddar och påskägg är några av sakerna som finns med i familjens nyårsdukning i år.

– Jag tror vi har köpt dem för tidigt i år, skrattar Sara. De kommer antagligen hinna vissna till på lördag…

Nyårsfirandet hänger inte samman med någon av de nyare religionerna utan kommer från en 2500 år gammal tradition för att fira in våren och solen. Det äger rum på vårdagjämningen, och datumet ändras därför varje år. I år inträffar det på lördagen den 20 mars. Något som skiljer sig från det nyår som äger rum i månadsskiftet mellan december och januari är att alla över hela världen firar Nouruz exakt samtidigt, oavsett vad den lokala tiden är.

Mehri bläddrar i diktboken, en annan av sakerna från nyårsbordet.

– Ibland går vi bara upp och säger gott nytt år, middagen äter vi alltid på kvällen, oavsett vilken tid det är nyår, säger Mehri.

Den trettonde dagen efter nyår är det tradition att gå ut på någon utflykt. Enligt Sara är detta en symbol för att man tar med sig sin otur ut ur huset.

– Jag kommer ihåg ett år när vi bestämde oss för att gå ut till Slottsskogen på trettondagen, men maten frös för det var så kallt, skrattar hon.

–  Vår tradition har istället blivit att vi, inte på trettondagen utan på själva nyår, går ut på bio. Det har blivit våran grej, lägger Mehri till. Men i år går ju inte det, så då är vi… hemma helt enkelt.

Den lilla familjen fortsätter sin storstädning. Främst är det Sara som drar sitt strå till stacken, men alla gör så gott de kan. De flesta förberedelserna är kvar att göra – än är det en vecka kvar till nyår – men det känns redan som att våren är på väg in i lägenheten.