Categories
Grupp 3 -21

Dansen som förändrade livet

Dansen som förändrade livet

När Rulledansarna från Falun charmade tv-tittarna i programmet Talang i vintras, berördes miljontals av deras bevis på att ingenting är omöjligt. Möt medlemmen Anna Lundén under ett helt vanligt träningspass.

Bakom scenen, i kulisserna, står dansgruppen redo att visa upp sina färdigheter under bästa sändningstid i tv. Dansgruppen som endast haft uppvisningar för familj och vänner hemma i Falun ska nu visa vad de går för. De kallar sig för Rulledansarna och programmet de tävlar i är Talang. 

Med breda leenden intar de scenen på det svarta, blanka golvet. I varje par dansar en person i rullstol med en gående. Paren rör sig i symbios, för händerna upp mot taket. En snurr till vänster. En till höger. Publiken och juryn brister ut i högre jubel för varje danssteg.

I refrängen vinklar de upp armen mot taket och skapar en rät vinkel med armbågen, för att ”visa musklerna”.

Så gick det till när dansgruppen tog juryn och publiken med storm.

Medlemmen Anna Lundén föddes med ryggmärgsbråck och har inte kunnat gå längre än kortare sträckor.

– Vi ville visa att ingeting är omöjligt när vi va med i Talang. Dansen betyder verkligen allt , säger Anna.

Anna och Sara i en Cha Cha. Foto: Klara Norström

Kärlek vid första ögonkastet

Idag har Anna en dansträning inbokad tillsammans med några av de övriga medlemmarna i Rulledansarna. Hon åker färdtjänst och anländer till träningen tjugo minuter innan start. Här har Anna befunnit sig nästan varje tisdag sedan hon började dansa som 20-åring, för elva år sedan.

– Jag hade hört om rullstolsdans förut och då tyckte jag att det lät tråkigt. Men när jag fick inbjudan åkte jag hit för att testa och jag tyckte att det var så roligt redan första gången. Sedan dess har jag älskat det.

Det är känslan av att röra sig till musik som är svår att slå tycker Anna. Allra helst dansar hon till dansbandsmusik.

– Hallå allesammans! Har ni några önskemål på danser ni vill dansa idag då? säger dansläraren Therese Arvidsson när hon närmar sig de tre dansparen som dykt upp till dagens träning.

Innan coronapandemin brukade de vara sju stycken par, nu fyra. Trots den bristande uppslutningen diskuteras det intensivt och högljutt vilka danser som står på schemat idag. Någon vill dansa bugg. Någon annan Cha-cha. Dansläraren beslutar att de ska börja med Quickstep.

Hur många olika danser finns det?

– Det finns hur många danser som helst, lika många danser som i vanlig dans, svarar Karin Malmkvist som dansat rullstolsdans lika länge som Anna, utan en sekunds fördröjning.

Musiken startar och deltagarna radar upp sig framför spegelväggen. De sträcker armarna från ena sidan till den andra för att värma upp kroppen.

Anna Lundén och Sara Jonsson dansar vals. Foto: Klara Norström

Vill få fler att börja dansa

Idag är Falun tillsammans med Göteborg, Kil och Norrköping de aktiva föreningsutövarna av rullstolsdans i Sverige. En utveckling som Leif Thortensson, idrottsutvecklare på Parasport Sverige är bekymrad över.

– Vi har haft fler föreningar förr, men tyvärr har intresset minskat de senaste åren och en del aktiva föreningar har lagt ner sin verksamhet, säger Leif Thorstensson.

Leif Thorstensson lyfter fram att de rullstolsburna ofta är utspridda över ett större geografiskt område, och att en problematik med föreningsverksamheten är att transportera sig till en annan stad för en träning.

Men Falugänget vill ändra på det och en av anledningarna till att de deltog i Talang var för att sprida rullstolsdans kultur över Sverige så att fler kan börja dansa.

– Vi ville att ännu fler skulle få se rullstolsdans så att fler kan börja dansa, säger Anna.

Nyckeln till gemenskap

När dansen gjorde intåg i Annas liv blev det en väg till gemenskap.

– Jag skulle inte säga att jag blev mobbad i skolan, jag kände mig mer utfryst. Men det var ingen som brydde sig om att fråga om jag ville vara med, säger Anna.

Idag är det ett minne blott.

– Jag har alltid varit så blyg och försiktig, men jag vågar mycket mer nu, både i dansen och i livet, fortsätter hon.

I lokalen flyter Quickstepen fram över dansgolvet. Deltagarna pustar ut och hämtar andan mellan låtarna.

– Två steg- quick-quick, instruerar dansläraren.

– Gud, det är så jobbigt, utbrister Annas danspartner Sara Jonsson.

När det blivit dags att dansa vals förändras stämningen. Mellan de ljusa spegel- och fönstertäckta väggarna dansar de runt, runt med höga huvuden i takt med den lugnare musiken.

Mellan varje låt går dansläraren runt och ger personlig feedback till varje par. Hon dröjer ibland extra länge vid Anna och Sara. De två planerar att göra ett eget shownummer framöver. Därför övar de på mer avancerade danssteg än innan, som att dansa på ett hjul.

Rulledansarna flåsar andfått när tonerna av den sista låten klingar av. Applåder ekar i lokalen och nedräkningen har börjat: en vecka kvar till nästa träning.

Detta är rullstolsdans:
Sporten startades i Sverige 1968 av rullstolsburne Els- Britt Freijd, ursprungligen för rehabilitering.
Årligen arrangeras nationella danstävlingar och svenska mästerskapen. Man kan tävla i bland annat Bugg, Hambo, Freestyle och Vals.
Internationellt organiseras rullstolsdans av IPC, International Paralympic Comittee.
Det finns två tävlingsklasser inom rullstolsdans, klass 1 och 2. Duo heter det om båda sitter i rullstol. Combi om den ena är stående.
Rullstolsdans finns upptaget i det Paralympiska programmet, men är ännu inte en officiell gren.
Källa: Parasport Sverige