Categories
Grupp 1 -21

Proletären FF

Kampanda på klassgränsen

Mellan två av Göteborgs mest segregerade stadsdelar finner vi den lilla röda föreningsstugan med de stora visionerna. Proletären FF, vars motto lyder ”idrott för alla”.

Kampsporten kom för Måns, 27, att bli räddningen ur en trasslig uppväxt:
– Den är ett slags ankare som tvingar en vara mer uppriktig mot sig själv.

TEXT & BILD ELLEN L. KARSBRG

Jonas och Måns har just hjälpts åt att sätta upp två nya boxningssäckar inför kvällens fortsättningspass i Thaiboxning. På den röda skumgummimattan står nu tre män i 30-årsåldern med diametralt olika kroppsbyggnader och vevar med armarna. Någon vågar sig på att slå lite tafatt på den nyuppsatta säcken, men blir snart ombedd att låta limmet härda klart. Måns tittar på klockan och konstaterar att det inte verkar bli fler än de tre ikväll. 

– Det händer ofta att folk kommer för att prova på och sen inte dyker upp. Många tycker det är för långt att åka och har svårt för att få igång rutinen till en början, förklarar Jonas, som tillsammans med Måns är tränare för föreningens kampsportssektion.

Om Proletärens FF:
Startadade 1972, då Bengt Frejd tillsammans med två av sina partikamrater i Kommunistiska partiet lät bilda en fotbollsförening som kombinerar idrott med sociala frågor. Det politiska engagemanget är inget krav för att vara medlem, men tar sig snarare uttryck i den låga medlemsavgift och arrangemang för välgörande ändamål. Utöver medlemsavgiften får föreningen även kommunalt bidrag för att främja sportslig och social verksamhet i området.

Minusgraderna och mörkret gör det förstås inte roligare att gå den besynnerliga vägen – från Opaltorgets betongblock, vidare genom det pedant prydliga villaområdet och genom en kohage, innan du når fram till klubbstugan.

Ett par rundor ”thaijogg” får duga som uppvärmning innan Jonas förklarar kvällens övning. En serie sparkar följd av en snabb backning som får motståndaren att tro man tar sats med samma ben igen, bara för att överraska med det motsatta. ”Långsamt”, instrueras de, ”det handlar inte om att vara snabb, men att få in rätt teknik”.

Love och Måns turas om att “sparra” varandra.

Efter en kvart hörs steg i trappan. Det är Ayhan, 24, som till Måns och Jonas stora glädje tagit sig hela vägen hit från Kungsbacka. Han har tränat både MMA och kickboxning förut, men inte haft råd att fortsätta på tidigare klubbar.

– Kampsport är en dyr sport på vanliga klubbar, upp mot två- tretusen per termin, och kan det vara svårt att hitta en som inte bygger på osoft, macho-stämning, förklarar Love, 32, som tränat på Proletärens FF sedan ett halvår tillbaka.

En oas i olika skepnader
Med mottot ”idrott för alla” vill Proletären FF ge alla möjligheten att engagera sig sportsligt oavsett ekonomiska förutsättningar. Medlemsavgiften ligger därför på 500 kronor per år, eller det man förmår betala. Hur pass väl det rimmar med klubbens belägenhet mellan Tynnered och Näset –stadsdelarna med lägst kontra högst medelinkomst – är svårt att avgöra.

Tillsammans med en rad andra föreningar arrangerar Proletären FF årligen “Fredsloppet” vars intäkter till välgörande ändamål – bland annat till stödprojekt i Palestina.

Klubbstugans insida framstår däremot desto klarare med sitt budskap. Så gott som alla ytor på väggarna är täckta av vimplar, foton, tavlor och flaggor med socialistiska förtecken. I matsalen står bord och stolar slarvigt ihopställda vid sidan av flyttkartonger fyllda med porslin. På andra sidan väggen hörs ivriga fötter springa efter en boll.  

Föreningstanken och idrottsrörelsen ju hör ihop historiskt med arbetarrörelsen, men har också en viktig social roll.

Fotboll är nämligen den största och första av föreningens sektioner sedan den startade 1972 – därav namnet Proletären Fotbollsförening. Föreningen har hädanefter kommit att ge plats åt fler sportsektioner, som friidrott, volleyboll – och sedan 2018 även kampsport.

Det var Alfredo Teran, 33, som kom med idén att göra om föreningens skyddsrum till kamsportslokal. Han och Måns hade dessförinnan hållit i kampsport på skolor i området, vilket kom att stärka hans övertygelse om hur politik och idrott hänger ihop:

– Föreningstanken och idrottsrörelsen ju hör ihop historiskt med arbetarrörelsen, men har också en viktig social roll. Delvis det att röra på sig, möta andra människor i en bra miljö. Men också att lära sig jobba ideellt för ett större mål.

Graden av politiskt engagemang hos föreningens medlemmar varierar stort. Medan somliga även är aktiva inom Kommunistiska partiet, handlar det för andra om mer ekonomiska orsaker.

– Huvudsaken för mig är att få göra det jag älskar utan att någon tjänar pengar på det, menar Måns, som för närvarande även bor i klubbhuset då hans tidigare sambo är i riskgrupp för Covid.

– Klubben har ett flertal gånger varit utsatt för inbrott, hot och skadegörelse. Så de försöker alltid att ha någon som vaktar här om natten, förklarar han.

Träningen som trygghet har följt med Måns sedan han först hittade kampsporten vid tolv års ålder. Efter en trasslig uppväxt blev träningen ett sätt att hitta fokus, disciplin och balans i en tillvaro kantad av destruktiva förströelser.

Att man inte behöver bli uppslukad av sina känslor men kan betrakta dom utifrån.


– Den är ju inte automatiskt en skyddsängel som håller dig borta från allt dumt, men ändå ett slags ankare som tvingar dig att vara mer uppriktig mot dig själv.

Adrenalinet och fokuset under träningen menar Måns utvecklar din förmåga att hantera stress och fatta välgrundade beslut.

– Denna förmåga kan du sen överföra till ditt vardagsliv också – under stresspåslag i alla dess former. Att man inte behöver bli uppslukad av sina känslor, men kan betrakta dom utifrån. Istället för att tänka “jag är arg” tänka “jag känner ett adrenalinpåslag”.

Måns tips för att känna sig tryggare om man går hem ensam:

– Utstråla trygghet. Bär du på rädsla så ökar risken för att hamna i en otrygg situation.

– Ett leende smittar av sig. Påminn dina omgivningar om att du är en människa.

Kampsportens gyllene regel

De fyra männen på den röda mattan fortsätter tappert sitt lilla träningsprogram med allt intensivare tempo. Det minst sagt fascinerande hur så olika kroppsbyggnader kan hitta synergier med varandra.

Kampsport handlar om att vara ödmjuk kring sina svagheter och lära sig av andra.

Måns poängterar att de olika kroppsbyggnaderna, åldrarna och personligheterna i gruppen är till en fördel.

– Jag tror det är viktigt att även i vår ålder, när man blivit vuxen på pappret liksom, ändå fortsätter att utvecklas fysiskt och mentalt. Har ett sammanhang som inte är skola eller jobb eller fest, men ett mellanting mellan lek och allvar där du kommer upp i varv med helt andra personer än dem du annars träffar.

Ayhans och Loves blickar och rörelser som i början var flackande och trevande är nu förbytta i ivrigt allvar. Titt som tätt brister ändå de sammanbitna ansiktena ut i skratt när ett slag träffar fel.

Ödmjukhet, menar nämligen Måns, är a och o inom kampsport.

– Många, särskilt manligt kodade personer, lider av en desillusionerad självbild. Och dom får ju ett slags uppvaknande när dom går in här och börjar träna. Kampsport handlar om att vara ödmjuk kring sina svagheter och lära sig av andra.