”Det är inte mitt fel att mamma eller pappa är i fängelse.” Budskapet finns på flera platser i lokalen som en påminnelse till barnen. Sedan 2000-talet har de kunnat söka stöd hos Solrosen när en familjemedlem har begått ett brott.

I samtalsrummet är belysningen dämpad och intill soffgruppen finns korgar med olika mjukisdjur. Tanken är att barnen ska känna sig lugna och trygga här. På Solrosen ger socionomer och socialpedagoger möjligheten till barn att prata ut och få dem att känna sig mindre ensamma. Före samtalet börjar får barnen alltid placera en figur på tavlan som beskriver hur de känner sig när de kommer till Solrosen. Innan de går hem gör de samma sak igen. I dag är det många glada figurer både före och efter.

Solrosens verksamhet är en del av Räddningsmissionen. De riktar sig till barn och unga som har en frihetsberövad familjemedlem. Enligt Socialstyrelsen är det runt 8 000 barn i Sverige som har minst en förälder i fängelse. Räknar man in alla som är frihetsberövade uppskattas det vara omkring 30 000 barn.

Frihetsberövad

Frihetsberövad innebär ett berövande av en persons frihet, där fängelse och frivård med kriminalvård ute i samhället räknas in. (Socialstyrelsen)

Många barn bär sina föräldrars
skam och skuld.

– Verksamhetschef Anna Ekberg

Varje vecka bjuds det på tacos för alla barn och föräldrar, just nu är bordet i samtalsrummet uppdukat för pyssel. Det är populärt att rita, flera teckningar finns upphängda med olika motiv. Allra populärast är däremot väggen i korridoren där barnen fritt får måla, som en påminnelse till varandra att ingen är ensam. Utöver att rita, brukar barnen tillsammans med en musikterapeut skriva låtar och sjunga ihop för att lättare kunna uttrycka sig.

– Det är viktigt att få göra roliga saker ihop med andra barn. Många barn bär sina föräldrars skam och skuld, säger verksamhetschef Anna Ekberg.

Förutom barn till frihetsberövade föräldrar har verksamheten börjat möta en ny målgrupp. Antalet barn som är 15 till 17 år och döms för brott har sedan 2014 ökat med 15 procent. (Brottförebyggande rådet) Anna Ekberg berättar att mötena med ungdomar på Kriminalvården är fler än tidigare.

– Det känns väldigt konstigt för personen som kommer in i rummet är ju ett barn, man tänker instinktivt att: ”Det här är ju inte en plats som du ska vara på.” Hur är det möjligt liksom?

Kontaktskapandet med drabbade familjer sker på olika sätt men ibland börjar det med att verksamheten besöker Kriminalvården och berättar om Solrosen. Innan första mötet med barnet, har de ibland ett individuellt möte med omsorgsföräldern om hur den kan berätta för sitt barn var den andra föräldern är. Ibland är barnet med redan från början. Anna Ekberg understryker att det är viktigt att barnen får informationen om var deras anhöriga befinner sig.

Omsorgsföräldern

Omsorgsföräldern är den förälder som bor med barnet och har vårdnaden om barnet när den andra föräldern är frihetsberövad. (Socialstyrelsen)

– Okunskap kan skapa mycket oro och fantasier om vad som har hänt föräldern. Barnet kanske tror att mamma och pappa ska skilja sig, eller det värsta av allt, att föräldern har dött – det hänger inte ihop för barnet, säger hon.

Även Socialstyrelsen lyfter i en rapport från 2018 om betydelsen av att få informationen på ett åldersanpassat sätt. De lyfter också barnets behov av att hålla en god kontakt med den frihetsberövade föräldern samt att samtala om sin situation med vuxna eller barn med liknande erfarenheter.

”Var är din pappa någonstans?”
Pojken svarar: ”Han är i fängelse
men säg inget till mamma,
för hon tror att han jobbar.”

– Pojke fyra år

Anna Ekberg konstaterar att barn uppfattar mer än vad man tror, de känner på sig när något är fel eller om en förälder är upprörd. Hon berättar om en pojke som var fyra år och hälsade på sin pappa på en anstalt. Föräldrarna hade sagt att det är pappas nya jobb. En dag leker pojken med en kompis i sandlådan där mamman sitter bredvid. Pojkens kompis frågar: ”Var är din pappa någonstans?” Pojken svarar: ”Han är i fängelse men säg inget till mamma, för hon tror att han jobbar.”

– Barnet förstår att man inte ska prata om det, att det är en hemlighet, säger Anna Ekberg.

Enligt FN:s barnkonvention ska varje barn ges möjligheten till att fortsätta kontakten med en frihetsberövad förälder. Utöver att spela musik och vara kreativa tillsammans, finns möjligheten att Solrosen kan följa med barnen och besöka familjemedlemmen. Anna Ekberg förklarar att det inte är vanligt att Solrosen följer med till fängelset. Besöket ska främst vara tillsammans med en person som barnet har en trygg relation med. Det ska alltid vara på barnets villkor i första hand och att det blir bra. Anna Ekberg läser upp en av låttexterna som en arg flicka skrivit till sin pappa i fängelse;

– Det är inte mitt fel, du hade ju ett val. Du stod i ett vägskäl, visste inte var du skulle, du vet nog vad du gjorde och det var inte bra. Du hade ju ett val? Du sa förlåt till mig men det spelar ingen roll för du gör samma misstag gång på gång. Du skyller på allt och alla runt omkring. Det är inte rätt.

FN:s barnkonvention

FN:s barnkonvention är ett internationellt avtal som slår fast att barn är individer med egna rättigheter. Svensk lag sedan januari 2020. (Unicef och regeringen)

Text & bilder: Erica Tominc