Det är lunchtid i Östra stallet. I ena änden av stallgången hörs skrapande hovar mot betonggolvet; en stor brun häst väntar otåligt på mat. Stallpersonalen fyller de sista vattenhinkarna och strör ut ny torvmix i boxarna innan det är dags att släppa in ridskolehästarna för dagens lektioner. Det är liv och rörelse i stallet, men i början på året var atmosfären helt annorlunda.

Ridklubben tvingades stänga ner hela sin verksamhet och isolera hela anläggningen, på grund av viruset EHV-1.

– Det var helt tomt, berättar Annicka Dahlström som rider i verksamheten och var en av medlemmarna som hjälpte till i stallet under nedstängningen. 

Måndagen därpå konstaterades att det var det smittsamma herpesviruset EHV-1. Smittan kallas även abortvirus eftersom foster kan dö om ett dräktigt sto smittas. Enligt Gittan Gröndahl, tillförordnad statsveterinär på Statens veterinärmedicinska anstalt, är det vanligast att hästar får feber och luftvägssymptom, men i vissa fall drabbas hästar av neurologiska symptom.  

– Vid den neurologiska formen finns en reell risk för dödsfall. Då uppstår blodproppar i ryggmärgen som leder till förlamning och det kan vara bäst med avlivning för hästens skull. 

Enligt Gittan Gröndahl är EHV-1 ett problem som återkommer varje år, oftast på vintrarna.

– Det har varit ett flertal fall de senaste veckorna och månaderna. Både på stuterier och andra stall, även hos polishästar. 

Att över en månad stänga ner en av Sveriges största ridskolor, med över 50 hästar och runt 700 ridelever i veckan, är mycket kostsamt för en föreningsdriven verksamhet. Erica Lundqvist förklarar att ridskolan har ungefär 40 000–50 000 kronor i intäkter varje dag på lektioner och extra aktiviteter.

– Intäkterna tog stopp men kostnaderna ökade ju bara, för hästarna behövde skötas. Kanske ännu mer då vissa hästar kunde behöva veterinärvård. Vi kliade oss i huvudet och fick fundera på hur vi kan bromsa kostnaderna och få till en bra rutin för hästarna.  

Idag ser man spår av isoleringstiden. Pumpflaskor med handsprit hänger på flera av hästboxarna, fastsatta med silvertejp. När ridskolan gick ut med informationen om att de behövde stänga, hörde många medlemmar av sig och frågade vad de kunde göra för att hjälpa till. Ridelever efterskänkte avgiften för de missade lektionerna, i stället för att få återbetalning. Omkring femtio medlemmar hjälpte även till med stallsysslor, hästskötseln under isoleringen och saneringsarbetet efteråt.

– Det var ganska stor spridning ändå på de som hjälpte till. Det var väldigt härligt och jag tror de tyckte det var kul

också. Vi hade återkommande personer som var här nästan varje morgon och mockade innan de sa “Nu måste jag till jobbet!”.

Erica Lundqvist berättar att några av medlemmarna var de som i vanliga fall är väldigt ideellt engagerade, men även andra som inte brukar synas lika mycket som “steppade upp” och arbetade.

– Styrelsen gjorde väldigt mycket också. Vår ordförande i föreningen stod här på julafton och mockade typ halva stallet själv, och hon har ju ändå fem barn i familjen, förklarar hon vidare.