Text och bild: Emma Jeppsson

Amstaff är en av de raser som hamnat i blåsväder efter ett flertal hundattacker senaste månaderna, och ett eventuellt rasförbud har börjat diskuteras. Paula Lindquist har lång erfarenhet av rasen, och hon tror inte att ett förbud skulle göra att hundattackerna minskar.

När jag kör in på tomten i Fjärås utanför Göteborg möts jag av Paula Lindquist och en 8 veckor gammal valp skuttandes strax efter. Hon är med och driver kenneln ”Frankenstyle”, där hon och hennes väninna föder upp och säljer amstaffs. Inne i huset väntar tre valpar till, och amstaffen Mia som är mamma till valparna. Det är fullt ös och alla vill fram och hälsa samtidigt. 

– Det som jag tror att många inte vet är hur mycket de älskar människor. Det är en sak som speglas i media att de skulle vara mördarmaskiner gentemot människor, vilket renrasiga amstaff har väldigt långt ifrån, säger Paula. 

Den senaste tiden har det skett flera uppmärksammande hundattacker, och antalet dödliga attacker har ökat sedan 2014. Fredrik Kärrholm (M) la i september 2023 en motion i riksdagen om att förbjuda ett flertal raser som på senare tid har kommit att kallas för ”kamphundar”. En ras som flera gånger pekats ut i media i samband med dessa hundattacker är American Staffordshire Terrier, eller amstaff som den också kallas. Detta har dock i flera fall visat sig vara felaktigt, då flera av hundarna i själva verket varit oregistrerade blandraser.

Paula tror att anledningen till att just den här rasen har fått så dåligt rykte är för att många blandraser felaktigt är registrerade som amstaff hos jordbruksverket. I själva verket så kan man registrera en hund som vilken ras som helst där utan att det kontrolleras. För att en hund säkert kan klassas som renrasig så ska den vara registrerad hos Svenska Kennel Klubben (SKK). Hos SKK så finns det idag 2 675 registrerade amstaffs, men hos jordbruksverket är motsvarande siffra 10 166 (2023). 

– Det är väl så att de som äger en blandras kanske tror att de har en amstaff. De kanske har köpt en hund i god tro och tror att det är en sån ras. 

I Kärrholms motion (2023/24:90) står det att ”Till problembilden hör även att kamphundar används av gängkriminella och andra kriminellt belastade personer för att utöka deras skrämselkapital. I dessa fall är det inte ovanligt att också hundarna far illa på grund av vanvård.”

 Paula menar istället att det är de som värnar om sina hundar som drabbas av förbudet.

Det pratas om ett förbud och det är vi som kommer drabbas av det.

Paula Lindquist

– Det pratas om ett förbud och det är vi som kommer drabbas av det. Jag kommer lyda det för att jag är laglydig. Jag kommer inte smuggla in någon hund i framtiden och jag kommer använda munkorg om man måste använda det. Men vi kan ju räkna ut att de som har orsakat förbudet, kommer de hålla det?

Paulas dotter Tess kommer in i rummet och böjar leka med valparna. Hon är åtta år och är uppvuxen med rasen.

Vad är det bästa med amstaffen?

– Att de är snälla, och att de tröstar. När jag var ledsen så kom en av valparna och la sig här, säger Tess och pekar på bröstet. 

– Jag skulle säga energin, skrattar Paula och vänder sig om. Hon har tre valpar bakom sig som alla vill åt samma leksak. Hon fortsätter:

–Jag tycker att dom är väldigt kommunikativa med människor, de snappar upp känslor och ens mående och vill så himla gärna att allt ska vara bra.

Tror ni att ett rasförbud minskar problem med hundattacker?

– Det är ju bevisat att man inte sett någon skillnad i andra länder, det är ju till och med länder som har hävt förbudet för de insåg att det hjälpte inte.

Paula använder Storbritannien som exempel, där det från 31 december förra året finns ett förbud mot rasen American Bully XL. Nu ska istället en ”större och vassare” hundras börjat dyka upp på gatorna, en hundras med samma beteende som den tidigare och där ägarna fortfarande har dålig kontroll på hunden. 

Vad tror du man kan göra för att minska problemet med hundattacker?

–Reglera och ha bättre koll på den oreglerade aveln. Jag tror att länsstyrelsen och polisen behöver mycket mer resurser. Iallafall två utav de senaste attackerna hade ju hundarna varit i ärenden med länsstyrelsen tidigare, men det hade inte hänt någonting efter det. Och här har vi ju facit på att någonting måste göras annorlunda, säger Paula.  

Hon anser även att länsstyrelserna behöver börja sammarbeta med varandra. Idag kan man få ett djurförbud i en kommun, flytta därifrån, och sedan börja om i nästa kommun med nya hundar.

–  Det finns en uppfödare som är inne på sitt tredje län nu med sina hundar, för han har blivit av med hundarna i två andra län. Då flyttar han och sedan börjar det om igen. Han kommer ju inte sluta.