Categories
Uncategorised

Karolina Waligorska

Organisationen som räddar vilt och tamt

Johannas privata telefon ringer, ett nummer som hon själv inte känner igen. Hon låter det ringa samtidigt som hon tummar lite på ratten. Åter igen ljuder ringsignalen, denna gång slår hon på blinkersen och kör av vägen, hon ställer bilen på en liten grusparkering för att svara. Det är Helen, Johannas kollega, som ringer och vill stämma av tiden för lunch.

 
Lunch i Kongahälla center är på Helenas rekommendation, det är fiskrestaurangen hon gillar mest. ”Nummer 14!” ropar servitören och deras andra kollega Andreas ställer sig upp för att hämta sin skaldjurssoppa. Just när Johanna ska följa honom och hämta sin mat ringer jobbtelefonen. En omärkt hund har blivit påkörd och är skadad. Johanna instruerar inringaren att i stället ringa 112 och kontakta polisen.


–  Omärkta hundar räknas som hittegods, då blir det ett polisärende, förklarar Johanna för Helen, som idag kör sitt andra pass på upplärning för svenska djurambulansen. 


Svenska Djurambulansen är en ideell volontärorganisation som grundades i Göteborg 2008 och de har även varit verksamma i Stockholm sedan 2011. Verksamheten finansieras av månadsgivande, donationer, sponsorer och gåvor. Donationerna ger djurambulansen möjlighet till att hjälpa djurägare och andra möjliga uppringare med transport – kostnadsfritt. De har som mål att bli rikstäckande men har för nuvarande den täckning de kan hantera med 4 bilar i Västra Götalandsregionen.


Djurambulansen körs inte av legitimerade veterinärer, vilket innebär att volontärer som Johanna, Andreas och Helen inte får ge någon medicinsk rådgivning. De kan endast hänvisa till exempelvis veterinärer eller fågelcentralen i Kungälv. Uppringarna pratar först med veterinären, fågel- eller kottecentralen för att få bekräftat att djuret behöver åka in och bli behandlat.

Efter lunchen ska Johanna rycka ut på dagens första uppdrag. Negin Karami hittade en ensam duva i Mölndals resecentrum, ensam under en bänk. Hon ringde in till fågelcentralen och misstänkte, efter samtalet och lite googlande, att duvungen var sjuk i salmonella. Hon hade inte tillgång till bil så hon virade upp duvan i sin kofta och tog med sig fågeln på tåget hem.

Johanna parkerar ambulansen på Rambergsvägen. Eftersom duvan redan är infångad är det endast transporten som står på agendan. En kvinna kommer småspringandes mot ambulansen, i händerna bär hon en röd skokartong. Få ord utvecklas mellan kvinnan, som är Negins mamma, och Johanna.

– Vi tar med den till fågelcentralen, säger Johanna.

–  Tack så mycket, svarar kvinnan och vänder sig om för att gå tillbaka hem.

I skokartongen ligger duvan, täckt av något som liknar en kissmatta för valpar.

–  Eftersom den kan ligga under någonting, tror jag att den är i ganska dåligt skick, säger Johanna medan hon bär kartongen tillbaka till bilen.

Hon plockar försiktigt upp duvan i sina handskklädda händer.

–  Oj, oj, oj. Den ser inte jättestor ut, man ser lite blod på ryggen. Stackarn. De här gula fjädrarna är dunet den haft som tonåring. Den har haft dun och nu är det fjädrar på gång. Så den är nog inte så gammal.

Duvan ser skabbig ut och har en blodig kal fläck på huvudet. Den sitter lugnt och stilla i Johannas händer. Hon tycker den känns stark, kroppen trycker ändå emot mot händerna, kroppen som inte är större än ett smörpaket.

Hundrafemtioåtta gram.

–  Jag misstänker ingen smitta på den här, säger Sebastian Ek, viltrehabiliterare på fågelcentralen efter han undersökt och vägt duvan.

–  Det är en väl en ganska ung duva? Frågar Johanna.

–  Ja, vad är hon, tre veckor, svarar Sebastian.

–  Tror du den ramlat ur boet?

–  Ja, de ska ju egentligen inte vara unga just nu. De kommer ju från den tama populationen som kan få ungar närsomhelst. Bor de i städerna kan de tro att det är sommar på julafton.

Sebastian lägger duvan på en värmedyna och täcker den med en handduk, efter att den återhämtat sig ska den avpestas. Han går iväg för att bränna kartongen han vid undersökningen haft duvan i.

På fågelcentralen finns det många olika typer av fåglar som rehabiliteras. I det så kallade ”Skadehuset”, en simpel röd stuga, står rummen fulla med burar, det är tydligt vilka som innehåller fåglar eftersom dessa är täckta med handdukar. Det sitter lappar på burarna, lappar som lyder ”akta mitt ben”, ”jag behöver matas” eller ”jag gillar kokt kyckling”. I stugan finns även ett kök, överöst med matlådor och pellets. PÅ golvet står en hink fylld med något som liknar och luktar som hundmat. På väggen sitter en blå klocka, i stället för fem över tolv står klockan på stork över hök.


Negins samtal till djurambulansen var ett av de 18 796 de mottagit hittills 2023.. Johanna blev en av de 124 volontärerna på djurambulansen eftersom hon ville fortsätta att hjälpa. Efter att tidigare ha jobbat inom äldrevårdsomsorgen har hon jobbat mycket med att hjälpa människor, något hon ville fortsätta med, och inte minst att hjälpa djuren.