Categories
Uncategorised

Isabelle Kölarås

Cortégen – en rest av gamla Chalmers

Valborgsmässoafton i Göteborg firas på ett speciellt sätt. Varje år avgår ett karnevalståg från universitetet Chalmers, något som varit en tradition i över hundra år.

Det kommer vara runt 1800 studenter här de närmsta dagarna

Axel Blom, PR-Chef Chalmers Cortége Comitté

På en parkering bakom universitetet Chalmers radar vita tält och bås upp sig. Stålstängsel ramar inområdet. Två rosa block skapar en slags ingång och ramas in av en stor guldig krona, en sådan som även pryder Kungsgatan under juletider. På skylten vid ingången står ordet ”Byggplatsen” i stora gula bokstäver. Det är en av de första riktigt soliga vårdagarna i april och den folktomma parkeringen kommer endast några dagar senare krylla av chalmerister. Och så kommer det vara i två veckor, innan parkeringen återgår till att vara lika folktom igen. Som om inget har hänt.

Det handlar om valborg, och det handlar om en karneval. Det handlar om chalmerister som tågar fram i Göteborgs centrum. Det handlar om den anrika Chalmerscortègen.

– Det kommer vara runt 1800 studenter här de närmsta dagarna, kanske inte alla på samma gång då, men totalt, säger PR-ansvariga kommittémedlemmen Axel Blom.

Innanför stängslet står en hel bunt med cyklar och även bilar radas upp i parkeringsrutorna. Mitt på parkeringen står Axel iklädd en vit rock och en fiskehatt i samma färg. Han kisar, trots hatten, i solen och bakom honom fladdrar en stor vit flagga i vinden prydd med ett gult, blått och rött emblem för CCC – Chalmers Cortège Comitté. Ljudet av hamrande hörs i bakgrunden när de sista förberedelserna för byggveckan är i full gång.


Parkeringen där man bygger inför Cortégen. Foto: Isabelle Kölarås

Jag har kollat på Cortégen varje år hela min uppväxt.”

Axel Blom

För Axel har det alltid varit en självklarhet att vara med i Cortègen, och att få vara med och anordna ett så stort evenemang uttrycker han som ”det ultimata”.


– Jag är göteborgare och har chalmeristföräldar, så jag har kollat på Cortégen varje år hela min uppväxt. När jag började här fastnade jag i studentlivet, och eftersom jag har tagit studieuppehåll kan jag lägga all min tid på det här vilket känns väldigt kul, förklarar han.

Axel Blom.
Foto: Isabelle Kölarås

Axel har i nu flera månader suttit med tio andra i en styrelse för att planera inför den stora dagen. Ett så pass stort jobb att de alla måste ta studieuppehåll i en termin för att hinna med. Deras uppgifter kan vara allt ifrån att boka lastbilar till att fixa med polistillstånd. Axels främsta uppgift har varit att samla ihop så många byggare som möjligt.

Samtidigt som man anmäler sitt bygglag skickar man in vad man vill göra för något. Oftast är det något satiriskt om en händelse under årets gång. Men Axel förklarar att man även kan bygga något som bara är roligt för att visa upp. Under de tio bygg-dagarna får man på byggplatsen hjälp med att svetsa, sy och med virke, och så med material såklart.

–  Där får man ut sina verktyg, och där kommer vi sälja hamburgare, och där slänger man det som blir över, säger Axel och pekar mot tre olika områden av parkeringen.

Förberedelser i full gång på parkeringen. Foto: Isabelle Kölarås


Om man åker till en annan del av staden, intill en hamnkanal, upp för några trappor i det ståtliga Ostindiska huset från 1750-talet hamnar man i Göteborgs stadsmuseum och i utställningen ”Grejen med Göteborg”. I olika montrar finns saker som ska representera staden. Bakom en av dessa hänger en smutsig vit rock, en rock som tillhörde Tord Claeson, och daterar bak till 1959. Tord var klädchef för Cortégen och därför är baksidan av hans rock just prydd av det – målade kläder.

“De tillhörde samhällseliten och de visste om det”

Håkan Strömberg, museipedagog

Håkan Strömberg som är museipedagog på Göteborgs stadsmuseum förklarar att Chalmers har kommit att bli en viktig del av Göteborgs identitet, och den förkroppsligas på ett stort sätt via den årliga paraden. Men mycket har hänt på hundra år, och det vi känner till idag är en tam rest från dess ursprung.

– I början av 1900-talet är chalmeristerna inte en jättestor grupp, men de är en självmedveten grupp som ska bli ingenjörer. Detta är något annat på den tiden, de tillhörde samhällseliten och de visste om det, berättar Håkan.

De kaxar sig rätt skapligt, med tanke på att det var sådant kungar gjorde på den tiden

Håkan Strömberg

Startskottet för den över hundra år gamla tradition var gåsmarschen, där chalmeristerna ställde sig på ett långt led och vacklade fram med ena foten på trottoaren och andra i rännstenen. Detta var något de brukade göra på Valborg i och med den årliga mösspåtagningen.

– Men år 1909 bestämmer de sig för att hyra bilar, de har frack och hög hatt. De kaxar sig rätt skapligt, med tanke på att det var sådant kungar gjorde på den tiden, förklarar Håkan.

Håkan Strömberg, Stadsmuseet i Göteborg. Foto: Kristin Lidell.

Året efter bestäms det att det blir en årlig tradition. Det hör till chalmeristernas image att tvista det som händer och i och med att karnevalen är samhällskommenterande är den ganska unik.

Men med åren har förändringar skett – från att vara kantad med alkohol till att bli alkoholfri, och även fast den fortfarande är samhällskommenterande har den blivit mycket mer snäll, enligt Håkan.

– Samhället har förändrats, universitetsvärlden har förändrats, så på det sättet är Cortègen en kvarleva från en tid där chalmeristerna betydligt mer satte sin prägel på stan.

Håkan är också tveksam inför karnevalens framtid. Han tror att det kommer hålla på ett tag till men att eventuella förhinder som klagomål eller krångel med att fixa polistillstånd kan vara en ursäkt för att slippa arrangera
längre.

– Kommer det leva på övertid endast för att det ska göras?

Nedräkning till årets Cortége

När Axel får frågan om Cortégens framtid är han mer optimistisk.

– Jag tror att man alltid kommer tycka att det är kul! Det är ju fortfarande väldigt stor uppslutning, i år är det rekordmånga som anmält sig att bygga, och förhoppningsvis får vi också rekordstora publiksiffror.



Oavsett hur framtiden ser ut är en sak säker, än är inte traditionen död.

Reporter: Isabelle Kölarås