Categories
Uncategorised

Tove Mattsson

Nu behöver Sveriges idrottsföreningar välkomna Parasporten

Vem som får vara med och idrotta kan skilja sig stort mellan olika idrottsföreningar om  du har en funktionsnedsättning. I träningsgruppen ”Handboll för alla” har Önnereds  HK öppnat för att göra handbollen tillgänglig för alla. 

– Det pågår just nu ett omfattande förändringsarbete inom idrotten. 2025 kommer det finnas krav på Sveriges idrottsföreningar att själva ansvara för paraidrotten, säger Dick Stenberg, idrottskonsulent på Parasport Västra Götaland.

Tränare Viktoria Österwall och spelaren Malte. Foto: Tove Mattsson

Det råder viss förvirring på övervåningen i Önneredshallen. Är det verkligen en handboll?  Liknar mer en mjuk huvudkudde tycker ett av barnen och trycker ihop den mellan händerna. Om man lägger den på tjockmattan blir det en säng föreslår en annan. Den kan få kallas för  flera saker, medlar en av ungdomstränarna. 

Önnereds HK driver träningsgruppen ”Handboll för alla” som just nu har ungefär 25  deltagare. Ett koncept som även IK Sävehof och Torslanda IK öppnat för. Hit är alla  välkomna, varken funktionsnedsättning eller ålder spelar någon roll. Laget tränar på fredagar  och alla deltar på sina villkor. 

– Det här med regler och ramar som finns i vanliga grupper är ofta svårt för personer med  funktionsnedsättning. Om det viktigaste är att man kan handbollsreglerna så kommer det  aldrig funka. Du ser ju, säger Anna-Karin Dalemo, och pekar menande bort mot sonen Gustav  som lämnat handbollsövningen för att i stället rulla runt på tjockmattan.  

Om det viktigaste är att man kan handbollsreglerna kommer det aldrig funka

Anna-Karin var med och startade gruppen i brist på alternativ på träningsgrupper för sonen  Gustav, 15 år, som har Down Syndrom.  

– Jag känner Fredrik Blomberg (red ordförande i Önnereds HK). Vi pratade och han sa något i  stil med ”Du, Gustav skulle ju spela handboll”. Ja visst, sa jag. Var då tycker du? Det var en  pik som slutade med att vi startade upp ett ”Handboll för alla-lag”. Först i liten skala och sen  har det spridits fort. 

Sonen Gustav har testat både tennis och golf tidigare men då spelat med familjen eftersom det  inte funnit någon träningsgrupp där han fått förutsättningar att kunna delta.

Dick Stenberg, idrottskonsulent på Parasport Västra Götaland, säger att idrottsföreningar inte  har rätt att neka någon medlemskap enligt Riksidrottsförbundets stadgar om ”allas rätt till  deltagande”. Men fungerar inte barnet i ordinarie träningsgrupp efterföljs det dock sällan i  praktiken. Ofta med hänvisning till att föreningen inte har resurser. 

Kompisarna Gustav och Tuva-Lisa. Foto: Tove Mattsson

Mycket av föreningslivet i Sverige bygger helt riktigt på ideellt engagemang, ofta från  föräldrar och anhöriga. Men det finns ekonomiskt stöd att få i form av stipendier och  aktivitetsbidrag för idrottsföreningar som startar träningsgrupper för personer med  funktionsnedsättning.  

– Det gör att vi kan avlöna till exempel ungdomsspelare i förening för att vara med som  tränare. Den här träningsgruppen kostar inte föreningen någonting så det ekonomiska är ingen  ursäkt. Det handlar om engagemang. Nästan alla idrottsföreningar är breddföreningar, så jag  förstår inte vad problemet är, säger Viktoria Österwall, huvudtränare för gruppen.  

Anna-Karin håller med och pekar på flera faktorer hon tror bidrar till att få föreningar vill  starta träningsgrupper för personer med funktionsnedsättning. 

– Det är ingen träningsgrupp som vinner sportsliga framgångar eller odlar landslagsspelare.  Då prioriteras det inte och finns inte samma incitament att driva det, säger Anna-Karin. Jag  hoppas att fler kan se att detta ger föreningen något. 

– Vad är detta för bokstav? Vi avbryts av en förälder som kommer fram till läktaren och  tecknar en bokstav med handen. 

– Det är ”k” svarar Anna-Karin. Är det teckenkurs med Malte? (red ett av barnen i  träningsgruppen).  

– Ja, då fattar jag! Han satte ihop mina fingrar på olika sätt men jag hängde inte riktigt med,  svarar föräldern och vänder sig tillbaka mot Malte. 

Ungdomstränaren Max instruerar de äldre killarna. Foto: Tove Mattsson

Anna-Karin fortsätter. 

– Jag tror också det handlar mycket om okunskap och rädsla att göra fel. Men det räcker att  våga fråga, en förälder eller barnet självt. Vad vill du göra? Är det något du tycker är jobbigt  eller svårt? Ingen av tränarna här (red ”Handboll för alla”) har någon utbildning eller  liknande. Det är eldsjälar som gör saker på ett lekfullt sätt. Det räcker!

Dick Stenberg, idrottskonsulent på Parasport, säger att förändringsarbetet som pågår kommer  resultera i att det ställs helt nya krav på idrottsföreningar från 2025. Detaljerna om hur detta  ska ske pågår just nu mellan Riksidrottsförbundet och Parasport med målet att  Parasportförbundet ska kunna lägga ner.  

– De olika idrottsförbunden kommer själva ansvara för parasporten och att erbjuda  möjligheten att träna även om man har en funktionsnedsättning. Det kommer ställa nya krav  men också göra att personer med funktionsnedsättningar får samma förutsättningar att idrotta  som andra barn och ungdomar. Förhoppningsvis kommer inte mitt jobb behöva finnas kvar  2025.

Tove Mattsson