Det är fredag och på surdegsbageriet ”Bröt” är det kö. Det här hade kunnat vara vilket kvartersbageri som helst. Men här är det långt till närmsta mataffär och runt omkring breder fälten ut sig. Det här bageriet ligger mitt i en ovanlig by med cirka 300 invånare. Välkommen till Uddebo. 

Människor börjar strömma till, de kommer promenerandes två och två eller i större grupper och snart blir det trångt inne i det lilla bageriet. Många kramas, de flesta här verkar känna varandra. 

Uddebo ligger i Tranemo kommun, cirka en timmes bilfärd åt sydöst om man åker från Göteborg. På fredagseftermiddagar serveras pizza i bageriet i Uddebo och idag är det Eyal Shachar som bakar dem. Eyal har bott i Uddebo i ungefär sex år. Förut bodde han och hans sambo omväxlande i Stockholm och Göteborg men de orkade inte riktigt med att bo i en storstad, även om Eyal kan sakna stadslivet ibland. 

– Spontaniteten är det jag saknar mest tror jag. Här måste man anpassa sig, ibland händer det jättemycket och ibland ingenting, säger han.

Kalle Magnusson är en av dem som gått till bageriet för att fika och umgås med andra från byn. 2016 köpte han och hans sambo Liv Sonntag en industrilokal i Uddebo som kallas för Väveriet. Här har bageriet sina lokaler men också en mängd andra verksamheter, bland annat ett musteri, musikstudios, ateljéer och kontor. Kalle och Liv bor själva i Väveriet men hyr också ut lokaler till de olika verksamheterna. 

– Här är det många som jobbar mindre och då har man tid för andra projekt och drömmar, säger Kalle om Uddebo.  

I Uddebo finns många ideella föreningar och mötesplatser för byns invånare. Här finns också Småhusbyn, en slags bostadsrättsförening där man hjälps åt att bygga hus och Samodlingen där byinvånare odlar tillsammans. Kalle säger att en sak som han tycker är gemensamt för många i Uddebo är att många väljer att jobba mindre.

– Man kan jobba mindre här än i stan och få mer tid till det man vill göra. Det skapar ju att man kan få med sig folk, det är inte som i stan, det händer inte massa utan man får göra saker själv, säger han.

Fredrik Telenius kommer in till bageriet för att köpa frallor. Innan han går slår han sig ner vid ett bord för att småprata med några andra bybor. Fredrik är en av dem som jobbar ideellt. Han levde ett kringflackande liv innan han kom till Uddebo men längtade efter ett mer permanent boende där han skulle kunna odla och förverkliga drömmar han burit på i många år. Nu bor han i en stuga i skogen utanför Uddebo. 

– Jag blir så dränerad i en stad. Det är för fyrkantigt och för stressigt och för lite natur bara, säger han. Efter en klätterolycka har han också svårt för att gå mycket på asfalt, det är också en av anledningarna till att han valt att bo på landet säger han. 

– Men framför allt är det väl för att det är så mycket folk i en stad men ändå är folk så ensamma. Det tycker jag är så typiskt. Men här är en by på 350, 400 pers, du märker ju själv hur det blir, det blir så här – man möter varandra, säger han och ser sig omkring i den lilla lokalen. 

Fredrik är initiativtagare till Världshuset, en av mötesplatserna i byn. Nu har Fredrik tillsammans med volontärer från hela världen drivit Världshuset i tre och ett halvt år. Han jobbar heltid men tar inte ut någon lön, han har nästan inga utgifter säger han. Mat ordnar sig alltid och kläder kan han skaffa i free shopen som finns i Uddebo, eller på second hand. 

Fredrik menar att många av dem som blir kvar i Uddebo jobbar hårt för att skapa sig ett liv där man inte behöver ”knega” så mycket. 

– Man skalar ner på sina utgifter så pass mycket att man inte behöver jobba ihjäl sig. Eller konstnärer här i byn som faktiskt lever på sin konst. Det är en sån by, folk förverkligar drömmar. 

Världshuset ligger på andra sidan av den å som ringlar genom Uddebo. På vägen dit pekar Fredrik på de olika husen i byn och berättar om dem som bor där. 

Via en sidoingång på Världshusets ena kortsida kommer vi in i ett stort rum. Där ligger madrasser kvar på golvet. Det har hållits en teaterkurs här nu i två veckor och några har sovit här. 

– Känn dig som hemma, säger Fredrik innan han försvinner iväg.

Världshusets rum och korridorer känns övergivna men i källaren finns köket och där är det full aktivitet. På fredagar anordnas folkkök där man hjälps åt att laga mat. En 24-årig tjej från Frankrike står och friterar kok-banan medan en kille spelar piano i matsalen bredvid. Där sitter människor och småpratar och väntar på maten. 

Några minuters promenad bort från Världshuset, på andra sidan ån, ligger en gammal Konsumbutik som inte tjänat som mataffär på länge. Den gamla kooperativ-loggan finns fortfarande kvar på ytterdörren. Ikväll är det pubkväll i Konsum och Anna Höglund är en av dem som ska dit. Anna flyttade tillsammans med sin sambo till Uddebo från Göteborg 2014. De hittade ett hus som de tyckte om och som passade för deras budget. I Uddebo upplever Anna att det är lättare att träffa folk än vad det ibland var när hon bodde i stan. 

– Man måste planera allt sju månader i förväg om man ska ses ett gäng liksom, men här var det inte alls så utan det var så lätt att bjuda in folk och att folk kom. Det är trevligt, säger hon.

Anna tror att många som flyttar till Uddebo också vill jobba i byn och därför har en drivkraft att starta olika projekt. 

– Jag vet inte, det är väl nån medelklassgrej, folk flyttar ut på landet och man vill förverkliga nån dröm och det kanske är lättare att göra det om man kan leva ganska billigt. Då har man lite mer frihet, säger hon. 

Anna går ner till baksidan av Konsum-huset. Där eldas det i en tunna och omkring den står ett gäng och dricker öl. I skuggorna skymtar grafittimålade väggar.

Längre bort på gatan, i bageriet, lyser det fortfarande. Eyal Shachar har bakat pizza hela eftermiddagen. Nu kommer han gåendes över parkeringen. Det har varit mycket att göra idag, men nu har det blivit dags att stänga för dagen.