Tyllklänningen är inhandlad, fracken hyrd. Stadens frisörer har snart ett uppbokat schema och orkestern övar för fullt. I Linköping finns en mångårig tradition där de blivande studenterna dansar abiturientbal. I slutet av maj är det äntligen dags igen. Men än är det långt kvar innan paren kan virvla fram över golvet i Saab Arena.

Dörrarna står på vid gavel till idrottshallen när det är dags för balträning för Linköpings gymnasietreor. Rosiga ansikten och fläktande händer vittnar om värmen. Idag, och varje söndag fram tills slutet av maj, ska de lära sig att dansa wienervals, både med sin egen partner och i formation.

–Det är spännande och svårt, och man blir mer varm än trött! säger Agata Kalinowska, en av eleverna som är på plats under dagens träning.

Det är en stor folkfest i hela staden de dagarna balerna hålls.

Mikael Svelander, baltränare

I snart 60 år har det hållits bal i Linköping för gymnasieskolornas avgångselever. Det som började som en uppvisning för föräldrar har idag vuxit till något som hela staden ser fram emot. Och konceptet är detsamma. Varje år deltar mellan 500–600 par. Tillsammans med sin balpartner lär de sig dansa wienervals och har sedan uppvisning i någon av de större arenorna i Linköping. Sedan några år tillbaka har balen ägt rum i Saab Arena. Evenemanget brukar dra runt 10 000 besökare och utgör vad som idag är Nordens största abiturientbal. Ordet abiturient hänger kvar sedan de första balerna och betyder ungefär blivande student. På grund av pandemin har de senaste två årens baler ställts in och det var först ovisst om årets bal skulle bli av men för några veckor sedan gav kommunen klartecken.

–Det ska bli jätteroligt! Det här har man ju saknat de senaste två åren. Jag vet att Linköping också har saknat det. Det är en stor folkfest i hela staden de dagarna balerna hålls, säger baltränare Mikael Svelander, som tillsammans med sin fru Therese, har lett balträningarna i femton år.

Längs med den ena långsidan av idrottshallen står ungdomarna i fyra rader. Ett led åt gången rör sig över golvet i takt med Mikael Svelanders ihärdiga ”ett, två, tre, ett, två, tre.” Tre steg i taget, fram och tillbaka. En tjej förklarar att hon har svårt med höger och vänster och att det gör lärprocessen ännu svårare.

–Det blir dubbel träning för mig!

Balerna är uppdelade på tre lördagar med start i slutet av maj för att alla gymnasieungdomar i Linköping ska få plats. Varje skola har en egen balkommitté med elever som planerar och håller kontakten med kommun och baltränare. Efter två års uppehåll märks det att traditionen och kunskapen delvis gått förlorad.

–Vi har haft mycket mer information och möten i år än vad vi har haft tidigare. Vi försöker dela med oss av vår erfarenhet, säger Mikael Svelander.

Prinsessklänningen

Vännerna Agata Kalinowska, Amanda Kullander och Carolina Dahlström går alla på Katedralskolan i Linköping. När det blir paus i träningen tränger de ihop sig på en bänk längs med en av väggarna i idrottshallen. För dem var det drömmen om prinsessklänningen som gjorde att de ville uppleva balen.

–Jag såg hur min bonussyster dansade bal för fyra år sedan och kände; yes det här vill jag också göra. Jag är glad att balen blir av i år, säger Amanda Kullander och ler.

Men att gå på bal är dyrt. Utöver en balavgift på dryga tusen kronor ska klänning, underkjol, håruppsättning, frack, dansskor och handskar ordnas. För den som inte har sparat eller har föräldrar som kan betala kan det innebära att man inte kan vara med. Men det går också att hitta billigare alternativ. Carolina Dahlström köpte sin klänning i andrahand från en tjej som aldrig hann dansa innan pandemin kom 2020. Det gjorde att priset blev överkomligt. Balkommittéerna anordnar också balmarknader där eleverna kan fynda från tidigare baldansare. Men på frågan om vännerna känner någon som valt att inte dansa av ekonomiska skäl svarar de nej.

Att hitta balpartner tycks istället vara den största utmaningen. 

–Man måste vara ute i god tid, säger Agata Kalinowska och får medhåll från de andra.

–Ja, jag och min balpartner bestämde att vi skulle dansa tillsammans redan i början av tvåan, fyller Amanda Kullander i.

Snart är det dags att börja dansa igen. En sista klunk vatten dricks innan ungdomarna åter står redo på dansgolvet.

–Nu ska vi snurra, säger Mikael Svelander i mikrofonen när det tystnat i salen.

Ett sus av förväntan och nervositet går genom lokalen. Från långsidan ser studenterna på när de fem tränarna visar hur studenterna ska hålla i varandra och vilka steg de ska ta. Sen är det elevernas tur. Valsmusiken blandas med fnitter när havet av ungdomar rör sig trevande fram över salens golv. Koncentrerade blickar riktas ner mot fötterna. Therese Svelander springer ikapp ett par som kommit av sig och visar hur de ska göra. Det är viktigt att det blir rätt. Inga tår ska bli trampade på.

–Vi börjar alltid enkelt och utökar successivt, säger assisterande tränare Axel Rosén och lyfter händerna för att visa hur man håller i sin danspartner. Den fattning vi lär ut nu är inte den studenterna kommer ha i slutet. För många är det första gången de är så nära någon och det är viktigt att lära känna och respektera varandra först, förklarar han medan eleverna snurrar förbi på golvet framför honom.

När musiken tystnar fylls salen av skratt och applåder. Det gick! Balträningen är slut för den här gången. Än är det långt kvar innan stegen, snurrarna och de stora formationerna är på plats och studenterna är redo för balen.

Elina Mattsson