Sara Romano

På Allégårdens pensionärsförening träffas pensionärerna för att fika, spela kort men framförallt för att dansa linedance. Detta för att både bli gladare och friskare. 

Fötter stampar kraftigt mot trägolvet medan en italiensk mansröst pulserar ut genom högtalarna. Blickar riktas framåt i salen och blir alltmer spända. Två steg fram och ett snabbt tillbaka. Kaffedoften från kafét mittemot letar sig in i salen. 

En kvinna med knäppt flanellskjorta stannar upp och fäster blicken på fötterna längst fram. Där står Ulla Caporicci, på en upphöjd scen med ryggen vänd mot de andra och rör sig över scenen som att hon aldrig har gjort något annat.  

Under pandemin har Ulla dansat själv framför en tv-skärm i sitt vardagsrum varje dag, men nu är hon äntligen tillbaka i salen för nybörjarkursen i linedance. 

– Det bästa med linedance är musiken och glädjen att lära ut, säger hon med glittrande ögon och ett stort leende på läpparna.

Rader med ett tjugotal pensionärer försöker varsamt följa stegen. Kursen hann inte läggas ut på nätet förrän den var fullbokad. 

– Det här är friskvård för pensionärer! Man får framförallt bättre kondition och alla blir glada av att röra på sig till musik, säger hon.

Varje gång Ulla går igenom ett nytt steg är hon noga med att benämna det vid sitt riktiga namn, som nu när hon ska lära ut en charleston hörs hennes röst högt och tydligt så att ingen ska missa den. Hon tycker att steginlärningen är något som är väldigt viktigt för pensionärer eftersom det är ett sätt att träna minnet på. 

Ulla uppmanar även alla att sätta ner fötterna hårt i golvet när de dansar då det är bra för benskörhet. Det är inte bara roligt att dansa utan det är även bra för hälsan.

Elizabeth Rydwik är docent och lektor i fysioterapi och säger:

– Det finns flera bra aspekter med dans, det är bra för konditionen, för balansen och för skelettet då man stampar i golvet.

Hon förklarar även att träning kan vara en del av behandling efter skada och att det minskar risk för sjukdomar som hjärtkärlsjukdomar, cancer och depression.

Golvet nästan vibrerar och högre pust hörs. Någon stannar upp och stödjer handen på höften för att sedan köra igång igen. 

– Om man är extra irriterad på någon så kan man stampa ännu hårdare, säger Ulla och ett skratt sprids genom salen. 

Ulla är ett levande exempel på att dans kan behandla skador. Hon bröt benet på en semester i Italien för fyra år sedan. Hon säger att om hon inte hade haft dansen hade hon inte kommit tillbaka lika snabbt.

Alla i salen roterar ett varv och gör en kick till den nu lugnare rösten som sipprar ut genom högtalaren. En kvinna med pärlor på t-shirten står i mitten av salen längst med ena väggen. En tatuering på fingret skymtas när hon pekar med hela handen framåt och tar två kliv. Hon heter Lena Jansson och har dansat i sju och ett halvt år, sedan hon själv gick denna nybörjarkurs. Men idag är hon här till Ullas hjälp för att lära ut. 

– Jag blir så himla glad av att dansa, jag får en massa endorfiner i kroppen som gör att jag blir på gott humör och så får man ju upp ångan, säger hon. 

Lena berättar att hennes artros i såväl höfterna som knäna blivit mycket bättre av dansen. Idag opererar man inte för artros i lika stor omfattning, då studier visat att artros kan bli så mycket bättre av just träning, berättar Elisabeth Rydwik.

Rörelserna i rummet får temperaturen att stiga. 

– Jag får ta på mig lite mindre kläder nästa gång, säger en kvinna iklädd långa svarta byxor och en svart tröja knäppt upp till hakan. 

Uppställda rader och koncentrerade blickar innan dansen körs en sista gång. Den italienska mansrösten strömmar ut. Golvet knakar, klockan tickar, en sista charleston, en sista kick. De pustar ut. 

– Folket omkring är det bästa! Man tittar på varandra och ler, man blir skrattig, säger Lena. 

Klockan är 12:30 och dagens pass är slut. Dansarna står och dricker vatten ur sina vattenflaskor medan de glatt pratar med varandra. 

Ett sorl av röster hörs när dörrarna till salen öppnas. Gafflar och knivar skramlar mot varandra, en doft av nybakat sipprar in till salen.

– Den sociala delen är jätteviktig, även om man går en linedance kurs så fikar man ju tillsammans efter! säger Ulla leendes medan hon går ut från salen. 

Text och bild: Sara Romano