Anläggningsdykare

Tung utrustning, blöta fötter och hård vind. Men också spännande upplevelser, ett lugn och solsken. Att vara anläggningsdykare kan vara både tufft och härligt, berättar Thea Johansson.

– Det är förjävligt. Men kan man se förbi det, är det ett fantastiskt roligt jobb, säger hon.

Det blåser snöblandat regn i Skandiahamnen i Göteborg. SMHI har gått ut med en klass två-varning. Trots det förbereder anläggningsdykarna Sebastian Chelwing, Sebastian Thyberg och Thea Johansson sig för dykning.

– Vi hade inte planerat att dyka idag. Vi hade hoppats på att ställningen under bryggan skulle passa men så gjorde den inte det. Så då får vi skära bort en bit av ställningen så att den få plats, berättar Thea Johansson som har arbetat som anläggningsdykare i snart ett år.

Sebastian Chelwing har tagit på sig den tunga dykardräkten och står redo för att dyka ner i det kalla havet.

– När man var ny kunde man ju vara lite nervös inför ett dyk, man ville göra ett bra jobb. Men idag är man ju van, säger han.

Enligt Thea Johansson är det inte många som vet vad yrket anläggningsdykare är. När hon berättar om sitt yrke brukar folk därför bli intresserade.

– Det är alltid lite kul. Man får höra ”Va, vad är det?”, säger hon. 

– Vi är byggarbetare fast under vattnet. Vi ska ju egentligen inte dyka, dykningen är bara ett sätt för oss att kunna utföra vårt arbete, förklarar hon.

Samarbete är ett måste

• 

• 

Dagens arbete med att få ställningen under hamnens brygga att passa, fortsätter. Medan Sebastian Chelwing försvinner ner under vattenytan, ser Thea Johansson och Sebastian Thyberg till att allt på land står rätt till. Genom radion på bryggan hörs dykaren som berättar vad han ser under vattnet. De tre anläggningsdykarna har sedan i somras arbetat i samma team. Samarbete är något som Thea Johansson förklarar är viktigt.

– Vi tre måste ju lita på varandra. För skickar man ner någon har man ju ansvar för den personens liv. De ska se till att man får luft och att man kan komma upp om något händer, säger hon.

Är du någonsin rädd?

– Nej, jag har nog aldrig varit rädd, men nervös, speciellt när man ska göra något nytt. Men jag känner mig trygg. Sebastian och Sebastian har varit riktigt duktiga på att förklara och låtit mig testa att göra fel, på ett säkert sätt, säger hon.

Radion börjar låta. Sebastian Chelwing är redo för att komma upp. De andra förbereder sig för att få upp honom på ett säkert sätt. Lampan på hjälmen börjar synas under ytan. Han klättrar upp för stegen och kommer upp med ett leende på läpparna. Det har gått bra, men några fler saker behöver fixas. Alla tre tar sig ner under bryggan. Thea Johansson och Sebastian Thyberg sitter på varsin flotte på vattnet och arbetar medan Sebastian Chelwing tar sig runt i vattnet i dykarutrustning.

Yrkesvalet var en slump

När Thea Johansson sökte utbildningen, visste hon knappt vad yrket innebar. Hon arbetade då som kaffetekniker och det som blev avgörande för ansökan till utbildningen, var en dålig dag på jobbet.

– Det var rena slumpen egentligen. Det var en sådan där typisk dag då allt på jobbet krånglade. Så jag sökte på olika jobb, fick upp en lista och så stod det: A: anläggningsdykare. Då tänkte jag ”Åh det låter ju spännande”. Så jag sökte, berättar hon.

Från att nästan dö, till att simma ordentligt

I början av utbildningen var det mycket som var nytt för Thea Johansson. Skrattandes berättar hon om sin utveckling.

– Första gången jag hade på mig dykutrustning var vi i en liten pool. Jag höll på att dö, kändes det som. Man sjönk och man flöt och hade ingen koll. Men nu ligger man nere i två, tre timmar och jobbar. Så det är en stor utveckling från att nästan dö till att simma ordentligt.

Vattnet var något som lockade henne.

– Det är en helt annan värld. Även om det är mörkt och man inte ser något mer än det framför näsan, är det en riktigt häftig upplevelse. Det blir ett lugn på något vis, säger hon.

Dykningen är en favoritdel för Sebastian Chelwing också.

– På vintern är det ju lite kallt. Men på sommaren är det helt fantastiskt att vara i vattnet, säger han.

Ibland tar det emot

Även om dykningen är rolig kan känslorna inför ett dyk gå upp och ned, berättar Thea Johansson

– Först har jag en spontan känsla som säger ”nej, nej, nej!”. För det är så jobbigt att byta om till dykningsgrejerna, och på vintern är det oftast kallt. Och så ska man sätta på sig den tunga utrustningen. Men så fort jag bytt om, känner jag ”yes, nu kör vi!”.

Skulle du rekommendera yrket?

– Ja om man vågar, det är ju tufft och slitsamt. Det är kallt och jobbigt, och det är förjävligt. Men kan man se förbi det är det ett fantastiskt roligt jobb, spännande och utmanande, säger Thea Johansson.

Det är blött, kallt och lite mörkt under bryggan där Sebastian Chelwing, Sebastian Thyberg och Thea Johansson arbetar. Arbetsdagen börjar ta slut. De tre anläggningsdykarna klättrar upp för stegen, upp på land för att mötas av regn mot ansiktet.

– Nu har vi dykt klart för idag, säger Thea Johansson i en radio när de tagit sig upp.

Arbetet med ställningen under bryggan är inte riktigt klart, det blir morgondagens uppgift.