Kyrkan en plats för hopp, tröst och trygghet i coronatider
Med pandemin har arbetslöshet, ensamhet och kanske också en känsla av hopplöshet kommit som ett brev på posten. I Halmstad har Svenska kyrkan försökt åtgärda detta. Där hålls kyrkorna öppna för den som behöver prata med någon, få råd och stöd eller filosofera i ensamhet.
TEXT OCH BILD: EMELIE SKOOG
Det är lite som att äntra en mycket lyckad middag efter att de flesta middagsgästerna åkt hem – lungt och harmoniskt. Ett antal människor sitter utspridda lite här och var i kyrkbänkarna. Somliga småpratar med varandra, andra sitter tysta. Några lyssnar till orgeln som fyller det stora kyrkorummet med toner.
– Ja du är den 15:e personen som kommer idag, säger prästen Anders Björnberg.
Han berättar att det någon dag varit uppemot 37 besökare, men avbryts snart av en man som kommer fram och växlar några ord. Idag, precis som alla andra dagar sedan december 2020, har kyrkan i centrum öppet med en präst på plats på förmiddagen och en diakon på eftermiddagen. Resterande kyrkor i Halmstad håller också öppet vissa dagar och tider, däremot inte alltid med bemanning.
Kyrkan en plats för smått och stort
Variationen av besökare är stor. Allt ifrån äldre och barnfamiljer till hemlösa, nyanlända och flyktingar med utvisningsbeslut som inte går ett verkställa på grund av pandemin. Det finns dock en grupp som sticker ut.
Att möta ett ansikte, bara den kontakten kan en del människor uppleva som väldigt viktig.
– Det som kanske är mest påtagligt är nog många äldre som är ensamma. Dom som redan har känt sig ensamma innan blir ännu mer ensamma. Dom är inte med i den digitala världen och kan inte kommunicera digitalt. Då är det fysiska mötet jätteviktigt, säger Rebecca Stefansson, beteendevetare och diakoniassistent.
Anders Björnberg är snabb med att fylla i att många också kommer för att bli sedda, ett behov som han tror ökat under pandemin när människor rekommenderas att stanna hemma.
– Att möta ett ansikte, bara den kontakten kan en del människor uppleva som väldigt viktig.
Men det är inte bara kontakten mellan fyra ögon som är betydelsefull. Vissa kommer till kyrkan för att be, tända ett ljus eller för att få ta emot nattvarden enskilt. Ibland vänder sig människor till kyrkan när de till exempel hamnat i en svår ekonomisk situation. Just antalet arbetslösa och hemlösa som söker sig till kyrkan är något som ökat under pandemin, menar Rebecca Stefansson.
“Det betyder allt för mig”
Klockan är halv tre på eftermiddagen när en äldre dam med kvicka steg kommer in i kyrkan. Så fort hon får syn på Rebecca Stefansson börjar de två prata. Så småningom slår hon sig ner på en stol bredvid Rebecca, tar av sig mössan och samtalet fortsätter. Det är Ingrid Johansson – hon är här nästan varje dag.
– I och med att man inte mår bra och sitter i ensamheten hemma så har detta varit en tröst för mig att komma hit och växla ett ord med någon diakon eller präst, och det mår man ju bra av, säger Ingrid Johansson.
Innan pandemin brukade hon gå på gudstjänsterna. Numera hålls inte dessa på plats längre och då är den öppna kyrkan med möjlighet till en pratstund ett bra alternativ.
– Det betyder allt för mig, det gör det verkligen. Det är underbara människor som jobbar i kyrkan.
Tro kan vara en hjälp i kriser
Fredrik Portin, universitetslektor i religion vid Göteborgs universitet, säger att religion kan spela en stor roll i kriser, bland annat genom att bära på hoppfulla budskap och ge en känsla av gemenskap. Han menar att alla har någon form av livsåskådning, inte nödvändigtvis religiös, som ger mening och hjälper oss att orientera oss i världen.
– I en situation där vi har det bra kommer vår livsåskådning eller vår religion inte alltid till uttryck. En religiös människa tänker sällan på sin religion så där aktivt utan den finns där som en grundtrygghet i livet som kommer fram i vissa situationer. En situation där det blir väldigt akut att ta fram den är just i en kris. Då blir det särskilt viktigt att reflektera över existentiella villkor. Frågor som ”vem är jag?”, ”vad är min plats i världen?” och ”vad är meningen med livet?” kan dyka upp.
Att människor väljer att söka sig till just Svenska kyrkan under pandemin tror Fredrik Portin kan ha flera förklaringar. Dels tenderar människor att söka sig till den religion som de socialiserats in i, till exempel trosuppfattningen som varit dominerande på hemorten eller i uppväxtmiljön. Dels handlar det om de existentiella frågor som kan växa fram.
– Det är klart att man får gemenskap om du är en del av ett amatörfotbollslag. Men där kanske man inte får tillfredsställt många av de här existentiella frågorna eller den existentiella ångest som man kanske till och med har under en pandemi.
Även Anders Björnberg och Rebecca Stefansson är överens om att tro kan vara viktigt i kristider som ett sätt för människor att finna lugn och trygghet. Och att människor sökt sig mer till tro under pandemin, det är något som Rebecca Stefansson märk av. Hon tror att många känner att tron kan vara en hjälp även på lång sikt.
– Dom känner väl att det här materiella det håller inte och det är ingenting som i längden vinner. Alltså det kan försvinna, men gud är bestående.
“Så länge jag lever kommer jag gå hit”
Någon timme senare står Ingrid Johansson utanför sakristian och väntar på att få prata med Rebecca Stefansson i enrum.
– Äh, jag går upp och sätter mig och lyssnar så länge, säger hon.
Och så vandrar hon i väg mot altaret och slår sig ner på en av de främsta kyrkbänkarna för att lyssna till orgelns klanger.
Kommer du fortsätta att gå till kyrkan?
– Ja, så länge jag lever kommer jag gå hit.