Januari är årets fattigaste månad och många har det svårt efter jul och nyår. Räddningsmissionens gratis frukost är öppen för alla. Men besökarna får mycket mer än bara mat.

– Jag brukar säga att jag är en anställd medmänniska, säger pastorn Johannes Wedham.

8:45 öppnar Sussi Johansson dörrarna för skaran som samlats utanför Café Vasa. Hon hälsar glatt på alla. Några stannar och växlar några ord men de flesta skyndar sig mot kaffetermosen.

– De måste ha en kopp kaffe innan de vaknar till, sedan kan de sitta och tjöta hur länge som helst. Vi kallar deras bord för det filosofiska bordet, du fattar inte vilka ämnen som kan tas upp. Allt mellan himmel och jord.

Idag landar samtalsämnet på skolreformen från 2011. En man med blå jacka och smulor i skägget berättar att hans barnbarn är stressad över de nationella proven.

– Hon spelar fotboll i Lindome och vill bli proffs, men med alla träningar blir det så mycket nu för tiden. När jag lyssnar på hennes schema tänker jag bara ”inte konstigt att barnen är stressade”.

3000 hemlösa
I Göteborg beräknas det finnas strax över tre tusen hemlösa, varav cirka 700 är barn.

– Det låter mycket men de allra flesta har faktiskt boende även om de räknas som hemlösa, beskriver Jenny Martinsson, Verksamhetsutvecklare på Center mot hemlöshet i Göteborgs Stad.

Många litar inte på kommunen. Då kan ideella organisationer vara en perfekt möjlighet att hjälpa även de som inte vågar eller vill komma till oss direkt.

Jenny Martinsson, verksamhetsutvecklare, Center mot hemlöshet

Hon berättar att det finns fyra stadier av hemlöshet, där stadie ett representeras av de som inte har ett fast boende och stadie fyra är människor som bor i lägenheter med korttidskontrakt och i minst andra hand. Majoriteten av hemlösa i Göteborg räknas till stadie tre eller fyra.

– Vad som är positivt är att vi sett en förflyttning mellan grupperna. Alla barnfamiljer i Göteborg finns nu i stadie fyra vilket är fantastiskt.

Kommunen har samarbeten med bland annat Räddningsmissionen och Stadsmissionen för att nå ut till de som behöver mest hjälp och Jenny ser engagemang som Café Vasas grötfrukost som en viktig nyckel i arbetet.

– Många litar inte på kommunen. Då kan ideella organisationer vara en perfekt möjlighet att hjälpa även de som inte vågar eller vill komma till oss direkt.

– Jag kan se när de har det tufft. På vägen tillbaka finns både bra och dåliga dagar, och de dåliga är verkligen hemska. Att se någon gå igenom det gör ont i hjärtat.

Sussi Johansson, volontär

Både bra och dåliga dagar

Sussi Johansson slevar vant upp gröt till gästerna. Hon har jobbat här i tolv år och känner de flesta.

– Många är stammisar, äldre gubbar som bara vill ha någon att prata med. De är fantastiskt snälla men på grund av missbruk eller mental hälsa eller bara väldig otur har de hamnat i en dålig sits.

Hon berättar att hon själv är en före detta missbrukare och vet hur det är när människor på gatan går omvägar för att inte behöva gå förbi henne. Hon fick hjälp av ett kvinnocenter som sedan dess lagt ner, men kommer fortfarande ihåg vägen tillbaka från missbruket. Att ha ett sammanhang och en grupp att luta sig mot var viktigt för att kunna ta sig igenom de tuffaste dagarna.

– Jag kan se när de har det tufft. På vägen tillbaka finns både bra och dåliga dagar, och de dåliga är verkligen hemska. Att se någon gå igenom det gör ont i hjärtat.

Gemensamt är ensamheten

I snitt kommer 120 personer till restaurangen för att ta del av frukosten som Räddningsmissionen ordnar fyra dagar i veckan. Maten bekostas delvis av gåvor från caféer och restauranger och delvis av donationer från privatpersoner. Johannes Wedham är pastor och jobbar för Räddningsmissionens arbete mot hemlöshet. Han berättar att det inte finns en homogen grupp som söker sig till frukosten. Det kan vara allt från missbrukare och hemlösa till pensionärer som bara vill ha någon att prata med.

– Det som nästan alla har gemensamt är ensamheten. De vill ha ett sammanhang och någon att prata med, men de flesta har inget kontaktnät. Ingen familj de kan falla tillbaka på. Då är det vi som blir den säkra punkten.

Johannes häller upp kaffe när en av stammisarna kommer fram. Hans Stålmannentröja har grötfläckar och hörlurarna blockerar inte fullt ut ljudet från ABBA:s ”Mamma Mia”.

– Johannes! Varför finns det inga bullar idag? Du vet ju att jag gillar sötsaker!

– Vi har choklad, det kan inte alltid vara kanelbullar, men jag ska se vad jag kan göra till imorgon.

Johannes och gästen snackar om Stålmannens sockerberoende i ett par minuter och gör sedan en fistbump innan de skiljs åt.

– Som sagt, det här stället handlar kanske först och främst om gemenskap. Man kommer hit för att hitta folk som bryr sig, och stans bästa kaffe såklart.

---

---