Vad hände
med 12:an?
I mer än hundra år har spårvagnarna varit ett typiskt inslag på Göteborgs gator. Stolt skyltar de med alla nummer mellan 1 och 13. Alla förutom ett, nummer 12.
Publicerad: 31 januari, 2024
Lysrörsarmaturerna skiner upp de himmelsblå hylsorna på de solljusberövade spårvagnarna. Paradliknande står de uppradade och väntar på nästa resenär. Till skillnad från en vanlig lagerlokal pryds de jättelika ingångarna till Gårdahallen av både vajrar och spår.
Den gamla vagnhallen tjänade i åratal som depå och hyser numera ett museum. Besökare kommer från när och fjärran för att se spårvagnarna, den eviga snackisen i staden.
– Spårvagnarna är ju en symbol för Göteborg, eller ikon som det kallas nuförtiden, säger Dan Aronsson, ordförande i föreningen Spårvägssällskapet Ringlinien.
Föreningen har funnits i över trettio år och har drivit museet sedan 2011. Många av de nästan tusen medlemmarna idag är specifikt spårvagnsintresserade men det finns även de som har ett intresse för Göteborgs historia och kollektivtrafiken. Linjer införs, tas bort och görs om hela tiden. Senast linje 14 som tillfälligt gick mellan Tynnered och Marklandsgatan.
– Spårvagnsnätet här i Göteborg, har ju i det stora hela sett ganska likadant ut genom åren. Som jag förstått det, säger Dan Aronsson.
Den första linjen invigdes 1879, den sträckte sig från Brunnsparken till foten av Stigbergsliden. Hästvagnarna ansågs inte kunna klara den branta backen upp. Därefter infördes fler och fler linjer och precis i slutet av 1800-talet infördes elektriska spårvagnar.
Under de kommande decennierna utvidgades spårvägsnätet först utan linjenummer och senare tillkom dessa. Det byggdes spårvägar från Linnéplatsen till Järntorget och från Avenyn till Centralen, en av linjerna gick som en åtta berättar Dan samtidigt som han ritar upp en halvdan åtta med fingrarna. En skrynklig åtta. Kontinuerligt byggde man på det här spårnätet.
– Kortedala fick spårvagn på 50-talet. Samma med Biskopsgården. Frölundalinjen kom på 60-talet. Och Angered var i slutet på 70-talet. Bergsjön var också någonstans då, berättar Dan likt ett gående uppslagsverk.
Ordförande Dan Aronsson
framför en av spårvagnarna.
– Kortedala fick spårvagn på 50-talet. Samma med Biskopsgården. Frölundalinjen kom på 60-talet. Och Angered var i slutet på 70-talet. Bergsjön var också någonstans då, berättar Dan likt ett gående uppslagsverk.
Samtliga vagnar i hallen har under någon period trafikerat just dessa linjer. Nu står de i museet med öppna, välkomnande dörrar. Inne i en av modellerna ser det ut som att tiden stått stilla sedan 1950-talet, när den först började trafikera Göteborgs gator. De glänsande, rena lädersätena påminner inte alls om årtionden av stressade trafikanter som väntat på konduktörens signal om fortsatt färd. Just denna spårvagn har inte haft några ordinarie passagerare på flera decennier.
Dan stegar vidare till nästa vagn. Han berättar att den brukar användas till Lisebergslinjen, den har föreningen kört sedan 1980-talet. Från Centralstationen till Liseberg och tillbaka, nuförtiden nästan bara under sommarmånaderna. Men vagnarna används även i andra situationer. En annan modell med en inbyggd plog, användes för att ploga snö från spåren för några veckor sedan. En funktion som de nyare modellerna inte har.
– Plogen var egentligen till för dynga, men den funkar även för is och snö.
En trappa upp från vagnhallen finns det en liten utställning, med artefakter som gamla biljetter och konduktörskläder. Där ligger även medlemstidningen Ringlinien på ett bord. I en av artiklarna står det just om linje 12.
När Göteborg 1923 skulle fira ett sekel till hade man en utställning. Likt förra året blev firandet uppskjutet, även då på grund av en pandemi. I samband med festligheterna byggde Göteborgs stad Liseberg och för att få bukt med antalet besökare bildade man två nya spårvägslinjer, dessa fick numren 11 och 12.
Nummer 12 gick från Nordstan upp till Korsvägen och 11:an till Majorna. Av dessa överlevde bara 11:an. Efter utställningen lades linje 12 ner och blev 20 år senare återupplivad under en kort period, då åkte den istället från Sannaplan till en slinga utanför Lisebergs huvudentré. Men även den lades ner och nummer 12 har inte använts som linjenamn i Göteborgs spårvagnstrafik sedan dess. Nästan.
– När vi började med Lisebergslinjen på 1980-talet bestämde vi oss för att vi skulle återuppliva 12:an. Passande med en linje som kör till Liseberg anammade vi nummer 12, förklarar Dan Aronsson.
Även den ordinarie trafiken kanske kommer att få syn på en 12:a snart igen. Förra årets affärsplan från Göteborgs Spårvägar nämner att den nya linjen som 2025 planeras gå till Lindholmen kanske kommer att få linjenummer 12.
Text: Yoram Richter