Sedan 2013 har personer som vistas i Sverige utan tillstånd haft rätt till vård. I höst kan den tryggheten komma att förändras. Går Tidöavtalets förslag om informationsplikt igenom får personal på vårdcentraler anmälningsplikt.

I en av Göteborgs närförorter har en hemlig vårdcentral bedrivits sedan 1998. När beslutet om anmälningsplikt tas i november riskerar underground-vården att bli mer relevant än den varit på ett decennium.

Detaljerna måste hållas hemliga. Det går alltså inte att beskriva sammanhanget mer än att Henry Ascher står i en kontorsliknande sal i en förortskyrka. Runt honom rör sig frivilliga vårdarbetare – förbereder mottagningsrum, ser över personallistan, dricker kaffe. Om en stund ska Göteborgs enda underground-klinik, Rosengrenska, öppna för kvällen. Stämningen är van, lugn och hemtrevlig.

Henry Ascher är barnläkare och en av grundarna till Rosengrenska. Han minns hur han och andra, sent 90-tal, blev kontaktade av personer från en hemlig klinik i Stockholm. Personerna sa att det fanns en grupp människor i samhället utan fullständigt personnummer. Att det inte var självklart att dessa hade rätt till vård.

– Det chockade oss. Vi var väldigt uppfostrade i den medicinska etiken, att man behandlar alla lika – och så det fanns en grupp som kanske inte fick den behandlingen. Även om vi inte visste något om den här gruppen förstod vi att de var väldigt utsatta hälsomässigt.

På den inrökta baren Oceanen, år 1998, samlades vana vårdarbetare och nyligen examinerade läkarstudenter – vars utbildningar aldrig tagit upp traumabehandling eller kulturmöten i vården. Några “lite konstiga personer”, enligt Henry Ascher, “som visade sig vara diakoner”. Majoriteten gammalt vänsterfolk.

De såg sig om i lokalen. På varandra. De förstod att de hade förutsättningarna att starta en underground-klinik i Göteborg.

I fjol firade kliniken 25-årsjubileum.

– Skälet till att det fungerar på den här mottagningen är för att alla är positiva, flexibla och jävligt trevliga, säger volontären Sara.

– Det skålar vi på! utbrister en annan volontär.

Med det har dagens mottagning öppnat. Ikväll är två tandläkare, två tolkar, en psykolog och tolv andra volontärarbetare på plats. Mottagningen pågår tills antalet patienter är slut. Ofta blir det flera timmar.

Så har det sett ut sedan Rosengrenska stiftelsen grundades. Kliniken drivs av frivilliga. Tid och plats delas diskret, men offentligt är att vårdcentralen huserar i en kyrka i en av Göteborgs förorter. Skulle för mycket information komma ut riskerar den att bli attackerad av våldsamma grupper eller utsatt för polisrazzior.

Underground-känslan är påtaglig – trots att kliniken inte bryter mot några lagar. Dess främsta mål, menar Henry Ascher, att läggas ner.

– Med det menar vi att vi inte tycker att den skulle behövas, förklarar han.

Hösten 2022 formulerade regeringen ett lagförslag om informationsplikt – eller “angiveri” som det kommit att kallas av lagens motståndare. Förslaget innebär att offentligt anställda, inklusive personal inom sjukvård, skulle bli skyldiga att rapportera människor som utan tillstånd vistas i Sverige till polisen och Migrationsverket.

Förslaget möttes av stora protester. Över 4 000 vårdanställda ställde sig bakom kampanjen #viangerinte och lovade att aldrig rapportera patienter. Vårdförbundet menade att lagen bröt mot tystnadsplikten. Ett gemensamt ställningstagande från flera vårdprofessioner, bland andra Rosengrenska stiftelsen, menar att rätten till vård på lika villkor måste bestå.

Protesterna nådde också Göteborgs gator: Skyltar, banderoller och flaggor hölls upp av människor i alla åldrar vid Gustaf Adolfs torg vid flera tillfällen. Tal innehöll slagord, politiska åsikter och personliga berättelser från folk som blivit oroliga för att röra sig i samhället – i skolor, bibliotek och i vårdsammanhang.

Ljudvolymen höjs när patienterna checkar in på kliniken. Flera olika språk blandas i rummet.

För elva år sedan infördes en lagändring i Sverige som gav papperslösa rätt till vård. Sedan dess har Rosengrenska, som tidigare genomförde allt från blodtryck till cancerkontroller, inte bedrivit någon egen sjukvård. Istället möter de patienter för att hänvisa dem rätt i allmänvården. De hjälper också folk som trots lagändringen blivit vägrade vård, eller som felaktigt fått stora räkningar efter vårdbesök. Psykologer och psykoterapeuter samtalar fortfarande med patienter, men remitterar också vidare till vården.

I slutet av november presenteras utredningen av förslaget om informationsplikt. Går det igenom kan Rosengrenskas roll komma att ändras. Som volontärer är de inte offentligt anställda, och skulle slippa informationsplikten.

Men en trygg miljö för utsatta har alltid varit vital, menar Henry Ascher.

– 43 procent av våra patienter har, de senaste två veckorna, funderat på suicid. 98 procent säger att de inte kan återvända till sina hemländer på grund av fängelse, tortyr, våld, övergrepp och död, berättar han.

En volontär avbryter: En patient säger nej till ett vaccin, med anledning att hon är diabetiker.

– Ska jag ta samtalet? frågar Henry.

– Pratar du franska? frågar volontären.

De försvinner bort i arbetet.

Sara Ek