Simon Karlsson

---

Idrotten är till för alla och parasportföreningen 3V HIF gör sitt för att den devisen ska stämma. Här kvittar det hur gammal du är, hur bra du är, om du vill tävla eller bara vara med.

Ute på det gamla regementet i Kviberg lyser det i fönstren på en av de röda tegelbyggnaderna. Inne i värmen tas sarger, mål och utrustning sakta men säkert fram. En ringklocka ljuder för att personer utanför vill in. Det är onsdag och parasportföreningen 3V HIF har sin sedvanliga onsdagsträning i Pjäshallen.

3V betyder ”Vi vill vidare”, och är den största parasportföreningen i Göteborg. De välkomnar alla med någon form av rörelsehinder eller funktionsnedsättning, oavsett ålder. Kjell Jonasson har varit med på medparten av de 53 åren 3V existerat. Han fick en fot in genom att sin son började i föreningen i början på 80-talet.

– Det är roligt! Att få umgås med energiska människor. Eldsjälar som ställer upp i vått och torrt. Det är positivt. Att man kan hjälpa till och att det man gör är till lite nytta. Kanske mer här än i friskidrotten för där blir det väldigt lätt att få folk som hjälper till.

Parasporten boccia har varit med från början och beskrivs av Kjell Jonasson som kärnan i verksamheten. Men en av 3V:s andra idrotter är framerunning som har ökat stort under de senaste åren. Ledare där är Petronella Larsson. Hon kom i kontakt med föreningen för 15 år sedan under ett ”pröva på”-tillfälle i Nordstan där hennes dotter testade de olika idrotterna. Därefter började de komma på träningar och efter ett år var hon fast.

– Jag tycker det är extremt roligt och jag brinner för den här föreningen. Med tanke på pandemin som har varit så är det detta som har gett energi och varit roligt. Jag gillar teamkänslan som vi har här och att alla hjälper till.

Att de gör framsteg som de inte ens tror att de klarar av, det är speciellt och ger stora minnen.

Petronella Larsson

Förutom träningarna på onsdagar och söndagar anordnar föreningen också en tävling som heter Göteborg Open. Den äger rum i Prioritet Serneke Arena sedan åtta år tillbaka. Kjell beskriver det som ett riktigt lyft och menar att tävlingarna ger något extra.

– Tävlingarna betyder mycket faktiskt. Det är en extra sporre för utövarna att komma ut och träffa andra samt mäta sig med andra. Vi var väldigt tveksamma nu i höstas inför tävlingen hur det skulle bli efter pandemin och vi fick in anmälningar sent och så. Men det blev rekord!

Även Petronella Larsson beskriver att tävlingarna betyder mycket och att de ger energi.

– Man kan nästan leva på den helgen i ett år och man får så mycket energi utav den för att det är så mycket glädje och alla tycker att det är så roligt. Att de gör framsteg som de inte ens tror att de klarar av, det är speciellt och ger stora minnen.

Den avlånga hallen i östra Göteborg delas upp i tre delar utefter sport där det blir mer och mer aktivitet och skratt på de olika planerna.

Joakim Westermark, som är ledare för el-innebandyn, har satt upp en teknikbana som utövarna tar sig igenom en efter en. Oavsett skicklighet.

– Perfekt!

– Snyggt!

– Det går olika snabbt för alla och det är bara att göra sitt bästa, säger han till gruppen.

För det allra viktigaste är inte att göra mest mål eller vinna flest race menar Kjell Jonasson.

– Vi har glädje, idrott och gemenskap som ledord. Inte minst för våra tävlingar. Och många av de som kommer hit gör inte bara det för att idrotta utan också för att träffa kompisar som de kanske har träffat 5–10 år innan. Men såklart finns det drivkraft bland utövarna till att tävla och bli bättre.

Centrum för idrottsforskning, CIF, förklarar i en analys att parasporten har haft en 51-procentig minskning i antalet deltagartillfällen år 2020 i jämfört med 2019. En minskning som CIF menar beror på pandemin. Det håller Kjell dels med om men tar också upp hur parasporten är strukturerad. Detta för att en process pågår där de olika parasporterna ska integreras i de vanliga idrottsförbunden. Exempelvis ska el-innebandyn flytta från parasportförbundet till svenska innebandyförbundet.

– Det har vi varit väldigt tveksamma till. För de här förbunden och föreningarna har varken kunskap, intresse eller förmåga och ta hand om de här som har stora svårigheter. De som har lite svårigheter och är med i eliten de klarar sig alltid, för de vill de ta emot. Men de som vi har här är inte så lätt att integrera i en vanlig idrottsförening, säger Kjell.

En av föreningens 250 och yngsta medlemmar är Bruno, 2,5 år, som är född med en CP-skada. Han springer och skrattar tillsammans med sina föräldrar Klaus och Jonna på framefotbollsplanen och skjuter bollen mot mål. De började komma till Pjäshallen för några veckor sedan efter att de hade sett en annons för föreningens tävling Göteborg Open.

– Det är en välkomnande och öppen miljö. Framför allt kul att få träffa personer i samma sits. Samt att det är mycket frihet i salen med utrymme som gör att du kan springa med rollatorn. Speciellt i jämfört med hemma där det är svårare, säger pappa Klaus.

Under fjolåret skulle 3V belönas och uppmärksammas för sin positiva verksamhet. De vann nämligen Jerringfondens parasportpris. En vinst som spred en positiv vind.

– Det var väldigt, väldigt roligt. Speciellt eftersom man jobbar ideellt, många föräldrar tror att man är här dygnet runt och att det inte är på fritiden. Så det vill man gärna att det kommer fram lite mer, säger Petronella.

Mörkret har lagt sig över Göteborg och en efter en säger hejdå. Framöver ska 3V var med på ett antal olika evenemang och planeringen är i full gång.

– Vi kommer framöver ha ”pröva på” i Nordstan i maj och även på 400 års jubileet för Göteborg i juni. Så det är min stora uppgift nu, säger Petronella.