Inga bolån här

”Tiny house”-trenden är ett utbrett fenomen med människor som vill bo litet, billigt och självförsörjande. Malin Algotsson och Jens Lennartsson har alltid gillat att bo annorlunda och litet. Och till sommaren står förhoppningsvis deras 34 kvadratmeter stora hus på hjul färdigt.

Text: Jenny Olsson

Den tydliga doften av tjära blandas med skvalpande ljud av vågorna från båtarna som sakta glider förbi kajen i Göteborgs Frihamn. Runt hörnet till den stora plåtbyggnaden på Bananpiren står portarna in till kajskjul 105 vidöppna och aprilsolen värmer med sin fulla kraft. Längs piren kommer först Malin gående och strax därefter kommer Jens runt hörnet på sin svarta lådcykel i full fart. Sedan november i fjol har de ägnat många av sina vakna timmar åt att bygga sitt hus inne i det stora kajskjulet, som innan pandemin ofta varit plats för stora evenemang och konserter.

Som en stor trävägg, direkt till höger när man kommer in genom portarna, tornar det upp sig – Jens och Malins tiny house.

Under det 34 kvadratmeter stora huset står en trailer som paret köpte i Borlänge i somras. Traditionellt sett är tiny houses byggda på just en trailer för att kunna vara flyttbara och ägaren behöver på så sätt inte äga marken huset står på. Budgeten för parets tiny house är 300 000 kronor och när de är klara räknar de med att ha ”i princip noll i boendekostnader”. De båda delar känslan av att inte vilja känna sig ägda av någon och de kommer inte att ta några lån för att bygga sitt hus. Att de inte tar några lån är också en stark anledning till att de väljer att bygga mindre, mer miljövänligt och på så vis mer ekonomiskt. Ett sätt för att lyckas med detta har varit att hitta så mycket återanvänt material som möjligt.

— Det fönstret där uppe har suttit i Jehovas vittnens Rikets sal. Och de på andra sidan fick vi köpa för 300 kronor styck efter att Jens satte upp en lapp i området där vi bor och frågade om ingen skulle ha de här fullt fungerande fönsterna, säger Malin och skrattar.

• 

• 

 Om de hade köpt alla fönster till nypris tror de att de hade behövt betala runt 40 000 kronor medan de nu har, med dörren inkluderat, betalat ungefär 10 000. Ur en container tar Jens upp en näve med söndermalet, återvunnet tidningspapper. Det har de använt för att isolera taket. Till väggarna har de använt träfiberisolering.

 — I vanliga fall använder man ju glasfiberisolering men träfiber kan man använda utan att behöva handskar och det är också mer miljövänligt, säger Jens.

Gillar att testa gränserna

Att bo och leva mer alternativt, minimalistiskt och med miljön i fokus har varit en uppåtgående trend i många år. Hege Høyer Leivestad är biträdande lektor i socialantropologi vid Stockholms universitet. Hon menar att Coronakrisen i samband med klimatkrisen är två starka faktorer som gör att människor blir mer medvetna om sina boendeformer och vänder sig till ett återbruk av resurser.

— I Sverige är ju detta, i mina ögon, ett väldigt typiskt medelklass-fenomen. Jag gillar inte att generalisera men jag tror att man lätt kan se, i de flesta fall, att det är en lite högre utbildad människoskara som vänder sig till denna typ av boende.

  I USA, där tiny house-trenden startade tidigare, var det också kriskopplat eftersom trenden tog fart efter den ekonomiska krisen. Men Hege Høyer Leivestad menar att det var kopplat på ett annat sätt än i Sverige. I USA rörde det sig mer om att alltfler blev skuldsatta på grund av stora boendelån och då startades en motrörelse mot att låta bankerna äga individer och att man ville känna en större frihet i att äga sina egna boenden – till exempel genom ett tiny house. Den tanken tror Hege Høyer Leivestad finns i Sverige också men att vi tampas med andra typer av bostadsproblem här, som brist på bostäder och trångboddhet inne i städerna.

Vill ha sitt hus mitt i stan

Jens och Malin säger att de alltid varit personer som gillar att testa gränserna och ser nu sitt husprojekt som en möjlighet att visa för folk att det går att bo mobilt även mitt i stan, eftersom det vanligaste annars är att se denna typ av boenden ute på landsbygden. De tror även att en lösning på den rådande boendekrisen kan vara att man med flyttbara hus utnyttjar de många potentiella boendeytor som finns, som exempelvis industriområden.

  Hege Høyer Leivestad säger dock att hon inte tror att just tiny houses kommer vara lösningen på boendeproblemen.

— Det kan ju vara lösningen för de speciellt intresserade men det är ingen trovärdig lösning för exempelvis en stor familj. Och därför tror jag inte att det kommer att vara en lösning på boendeproblemen i stort heller.

Jens och Malin vet att bygg och- boendereglerna inte är anpassade efter att ha sitt mobila hus mitt i stan och att deras sätt att leva inte passar alla.

— Men genom att våga ställa oss i stan vill vi också visa att det går att leva mer miljövänligt och mer självhushållande även här, säger Malin.

— Folk har frågat vart vi ska stå någonstans och vi brukar svara att vi inte vet riktigt än, vi bygger först och löser det där på vägen, säger Jens.